systerbloggen

http://retromani.wordpress.com – hörrni, skitkul att ni fortfarande intresserar er för all skit på den här bloggen men min systerblogg förtjänar alla läsare härifrån tycker jag. om inte annat för jag överföra alla inlägg därifrån till hit!

retrrro i kungliga huvudstaden

 Är grymt intresserad av Stockholms ”spårvagns-förflutna”. Tycker det är sjukt häftigt med allt som går på räls överhuvudtaget! Har jagat en bok som handlar om våra två stora städer under 40-60-talet utan resultat. I den kan man läsa om järnvägar och typ spårvagns/rälsbuss/tåg-historia.  Fick dock se en jättefin utställning om järnvägshistoria i ett skyltfönster nere på T-centralen. HÄFTIGT! SÅ JÄVLA HÄFTIGT ATT JAG SPYR! Och nedan är en bild på en GUL spårvagn som löper genom en bit av sthlm mot Djurgården. Antar att det är den enda spårvagnslinjen som finns kvar i sthlm från den tiden. Stod och väntade med iskalla fingrar i 325235 år för att kunna ta den här bilden på spårvagnsjäveln! Nu vet ni vad jag vill ha i studentexamens-present: En bok om spårvägar i sverige . helst äldre sådana om gamla spår i sthlm osv osv.

Och när jag ändå var där; tog en tripp förbi beyond retro såklart. Blir tårögd varje gång- Den här gången kom jag inte därifrån på grund av att hela stället förvandlades till Romo Night. De körde ena 80s-hiten efter den andra. Duran Duran också såklart. Var tvungen att tvångsprova kläder så personalen inte skulle tro att jag bestämt mig för att flytta in. Hade svårt att tidsbestämma den här cocktail-klänningen (bild nedan). Ser ut som ngt från sent 80-tal men inte helt omöjligt att ngn bitch i Melrose Place kanske hade haft den? 1992? ehh…

HELT OKEJ

Kolla så man fyndar när man inte letar!
Lyckades komma fly undan en loppis med 3 OKEJ-tidningar till min samling. Dessa är från 1982 och mättar min barnsliga Dallas-förtjusning såväl som min Duran Duran-sjuka. Sen behöver vi inte prata om planschen på Christer Sandelin i leopard-spandex…eh….

PARIS

På måndag blir det kärleksresa till Paris! Har längtat så mycket att jag redan börjar tänka på hur det kommer kännas när jag kommit hem. Det var väldigt längesen jag var i Paris. Den här gången skall jag lägga betydligt större vikt vid allt som är retro och hederliga gamla Paris. Spana in dessa bilder; Parismode från 60-talet. PRÅLIGT är alltid, ALLTID okej!

Jag och Jildenäs i tidningen!

I f redags kunde man läsa ett reportage om mode som går igen i SKLT. Självklart var jag och Henke med som fina exempel på retromaniker! 😉 Skulle kunna scanna in faktarutorna som handlade om oss, men skitsamma. Jag talade för 80-tals mode och Henke för 50-tal.
Bilder tagna av Emma Olsson

Propaganda är konst!

Synthklubbar

Det råder brist på synthklubbar i Sverige men bor man i Göteborg (eller har vägarna förbi) så kan man faktiskt besöka en handfull klubbar ungefär en gång i månaden!
För dig som är intresserad:

Synthklubben  – den största klubben, håller till på Storan ungefär en gång i månaden och då oftast med etablerade  liveband på scenen. Senast gästade banden Elegant Machinery, Mr Jones Machine och The Mobile Homes. SK kör blandad synth, mest synthpop dock och new romantic. Hemsidan bör vara www.synthklubben.se :$

Club Target – En mindre klubb som mest fokuserar på råare sound, ebm odyl. Har också oftast liveupträdanden. Håller till på Henriksberg. www.clubtarget.någonting.vetintevad..

Saturn – på ”Haket” är ju i själva verket en ”popklubb” med temakvällar, men ibland kan temakvällarna intressera även synthälskare.  www.popklubb.se

Monochrome –  samma ställe som ovan. Mer inriktat på gothmusik om man nu kan kalla det så. Men duger i krig för den som gillar Skinny Puppy, Sisters of Mercy och Depeche Mode! (första lördagen varje månad)

Glöm inte det här GULDKORNET på förfesten! 😉

Lay your hands on me

En dag kommer Tom Bailey hit, och då gifter vi oss!

Paris Blues

Jag ska till Paris. Önskar att det  såg ut såhär dock:

LAUNCH!

OKEJ! Nu kör vi! Ett försök till en ”blogg” (avskyr ordet blogg! tvåa  på min ”avskyvärda ord och termer från 2000-talet-lista).  Om det råder tvivel om syftet med hela det här konceptet hänvisar jag er till ”Om retromani”.
Observera att det mesta fortfarande är under konstruktion och att förändringar förmodligen kommer ske minst ett par gånger i månaden innan sidan börjar ta form.

(min fina tyllkjol köpt på beyond retro)

REEEETRRRROOOO. Det är gamla nyheter vid det här laget, men lyckoruset finns i mig ännu! Ty, min absoluta favoritaffär på hela det här äckliga jordklotet heter ”beyond retro” och har till min största glädje nu även öppnat i Göteborg. Förr hade jag behövt åka till den kungliga huvudstaden, men nu kan jag handla RETRRRROkläder precis hur ofta jag vill. Alla andra töntiga affärer som säljer retro är löjliga i jämförelse! MYRORNA,WEEKDAY,EMMAUS, SECOND HAND OSV OSV, ni har inte sett gudagåvorna inne på Beyond Retro. HURRRRRRRRAAAAA!!! Helt djävla skruvat är detta. Skall försöka lägga upp bilder på mina absoluta favoritplagg därifrån. Hej och hå.

93 dagar kvar

Skitsamma. Skitsaksamma. Det måste bli en ändring.

97 dagar kvar

Har absolut ingenting att säga.
Kom hem från Vänersborg och hämtade ett paket på ica. Det var 242424 miljoner comviq-startpaket. Vet i fan vad jag skall göra med dem, med tanke på att det råder förbud att dela ut saker som skräpar på Katedral.
Borde sluta lägga upp fula bilder. Tagna i webcam till råga på allt. Är sugen på utklädnad. Skriver som en 6-åring. Gå dö. Missade att berätta om min 98:e dag innan studenten igår, men det enda ni missade var att Kokard, företaget som levererar Katedrals studentmössor kom förbi. Vi diskuterade den nya kårloggan och beställde tröjor till styrelsen. Dessutom fick vi 3 stora kartonger med champangeglas som blev över i kampanjen. Vi skulle få ytterligare 6 kartonger nästa vecka.

99 dagar kvar

En genomrutten dag. Rutten ända ut i hårtopparna. Vill inte räkna ner idag. Ser ut som en zombie och vill sova i 352352 timmar. Tur att man avstod 100-dagarsfirandet igår. Vill kolla på ”törnfåglarna” och begrava ansiktet i vaniljglass. Den sjuka sommaren 09 känns långt bort, och vill inte bli besviken. Har gjort en kårlogga. Nu kan den tryckas på tröjor,brevpapper,pennor och kallsonger. Åt helvete med telemarketing och konditionala satsfogningar.
Åt helvete med Aftonbladet, det vidrigaste en människa kan läsa utan att tvätta händerna efter sig.

 

Vidrig på alla sätt och vis. Tänk när det blir vår och depeche mode vaknar till liv igen.

100 dagar kvar

Om hundra dagar spelar det ingen roll. Eller så är det just vad det kommer göra. Om hundra dagar kommer det spela en roll, vad vi tänkte just idag. Ett erbjudande trillade fram häromdagen; smyg-motorcykla ner till D-mark och gå på Kraftwerk. Ja eller nej, leverpastej. Depeche Mode 2,3,4 eller 100 gånger i sommar? MVG, MVG, MVG på en betygskala som inte säger mer än ett tu tre.

Såhär ser jag ut när det är hundra dagar kvar. Alla ska ut och dricka rusdrycker. Inte jag. Studenten är fejk.

pratstund nr 4

                                                                                  

Kan det vara ett bra tecken, att man fullkomligt tappat intresset för att uttrycka sina åsikter och tankar offentligt i textform? Kan det rentav vara sjukt bra att jag det senaste året har sopat mitt egocentriska och själblottande jag under mattan för att ställa mig vid sidan av ett pubertalt spektakel? Jag skriver ingenting,  jag fotar ingenting, jag blottar ingenting, jag säger ingenting, jag tänker ingenting, så betyder det… att jag har förvandlats till… INGENTING?! VA? ÄR DET SÅ?! ÄR DET VAD NI SÄGER?! FYFAN SÄGER JAG BARA! FYFAN!

Jag står svarslös inför mig själv, till mitt stora förtret. Hur har jag kunnat leva med mig själv sedan december 2007, utan minsta lilla tillstymmelse till kreativt utlopp? VAD FAN I HELVETE ÄR DET HÄR?!

Eller.. hm. Är jag mogen nu? Är det detsamma som att vara otroligt-fruktansvärt-ohyggligt tråkig? NÅ? NÄ!
ALLA VET ATT JAG ÄR EN OMOGEN GNU I LÅGOR MED SIRENER SOM MÅSTE UPP PÅ EN BERGSTOPP OCH SKRIKA NÅGON GÅNG VARANNAN TIMME. På ett eller annat sätt. 
Är inte nöjd förrän jag sprängt mig själv i bitar.

Frågestund nr 3

[Datorn] HEJ!
Jag: HEJ.
[Datorn] Hur är det idag`
jorå.
[Datorn] Vad är på gång?
I’ll tell ya whazzupp mf. typ allt. och inget.
[Datorn] Har du mkt studier nu?
ja, de tar mig från röven och når mig ända upp till halsen, så ungefär.
[Datorn] Haha! Lustigkurre! Har du fått ett bra schema för period 2?
Nä. Jättedåligt. Fasansfullt dåligt. Jag överväger att ta med mig sovsäck och övernattningsväska till skolan, för det är så det är, jag behöver knappast åka hem, för SÅ ofta hänger jag på Katedral. SÅ ofta måste jag gå upp tidigt och komma hem sent, och min ENDA sovmorgon har reducerats vid udda veckor för att jag skall stå och labba och titta på kadaver i en timme och tio minuter. Är det rimligt? VAVAVA? VA? Sen sitter jag och glor eller har snoken i en bok i 23525 timmar i väntan på nästa lektion, och då, är jag så trött och less på mitt liv att jag vill hänga mig i snara och vänta på bättre tider.
[Datorn] Haha!
”haha”, ”hehe”
[Datorn] Är du nöjd idag?
Ja,mycket nöjd. Faktum är att någon poängterade något mycket viktigt som jag gått och retat mig på väldigt ofta men som jag, av sociala skäl inte kunnat säga något om på grund av att majoriteten av alla idioter där ute tror att det ska vara så.
[Datorn] Jaha! Så bra för dig!
Ja. Jo. Man TAR livet av sig, men man BEGÅR självmord. Fattaru?
[Datorn] Jaha. Återberättar: ”Man TAR livet av sig, men man BEGÅR självmord”.
Ja. Precis. Man TAR alltså inte SJÄLVMORD. SÅ! Bra! Nu vet vi att alla pubertala problemsökare där ute inte är ute efter att upphöra sin existens.
[Datorn] Vad bra! Något annat?
Ja. Jag kör bil som en tvåklövad gnu. Patetiskt. Tack och hej!
[Dator] Hejdå!

Frågestund inför elden

[Datorn] Hej!
jag: mm…
[Datorn] Vad har varit på tapeten sedan sist?
mmh.. igår satt jag i Vänersborg och vred på en ”Rubiks kub” i 4 timmar.
[Datorn] Jaha! Var du nöjd?
mja?
[Datorn] Har du upptäckt något?
ja. guitar hero är det mest överskattade tv-spelet på hela jordklotet, men vad gör man.
[Datorn] *skratt* Så det gick inte bra?
Det sög! HÖR DU DET ELLER? DET SÖG! PUNG!
[Datorn] Imorgon återvänder du till Katedral?
rättelse; under ytan.
[Datorn] under ytan?
Ja. För det är så det känns. För varje gång tar jag ett djupt andetag och blundar.
[Datorn] Och hur länge håller man andan?
Tills det känns som att man ska sprängas. Då hinner man precis upp till ytan igen.
[Datorn] Vad ser du mest fram emot 2009?
Mitt påbörjade liv i gbg, avslutet på mitt liv på den kala landsbygden och bakom de röda tegelväggarna när min klass springer ut först av alla, Depeche Mode i Köpenhamn, ev Arvikafestivalen och solen vid horisonten som kommer att sträcka sig ut mot oändligheten . Tack och hej.
[Datorn] Hej då!

NEJ. NEJ! NEJ!!!!!!

Frågestund med datorn

[Datorn] Hej!
jag: hej..
[Datorn] Så du har bestämt dig för att börja blogga igen?
nä.
[Datorn] Du har till synes gjort en ny banner till din sida. Grattis! När bestämde du dig för att börja blogga igen?
jag bloggar inte.
[Datorn] Du skriver nu. Vad fick dig att fatta det här beslutet?
inget. jag kan fortfarande ta bort allting och bara skita i att jag någonsin försökte.
[Datorn] Ha Ha Ha, du är en skojare! Vad har du för visioner?
*fnys*mja? Blondinbella har tjänat mer pengar på ett år än vad jag någonsin kommer att göra under min livstid, så om vi pratar visioner angående bloggen, som för övrigt inte är en blogg så ehh.. jag får ångest. Får för mig att jag måste åka till Paris och hoppa fallskärm från eifeltornet, vilket föresten inte alls är unikt eftersom någon redan gjort det, och nu har jag ännu mer ångest och och och äh. Nu ska hon vara med i lets dance. Och schulman slickar hennes röv. nu sjunker han lägre än glocalnet. för han får ta och bestämma sig för vad han tycker om blondinbella. han kan inte bara förakta henne för att sen fjäska för henne, det funkar inte!
[Datorn] Och du då?
vadå jag då?
[Datorn] Ja, vad tycker Du om Blondibella?
jag är avundsjuk och får prestationsångest! Jag hatar henne inte och jag fjäskar inte för henne heller! Jag är inte som alääkks!
[Datorn] Och vad vill du att folk skall få reda på när de klickat på din länk till den här bloggen?
JAG VILL ATT DE SKALL VETA ATT DET FORTFARANDE INTE ÄR EN JÄVLA BLOGG DÄR JAG SKRIVER OM HUR INTRESSANT MITT LIV ÄR, HUR MÅNGA FESTER JAG VARIT PÅ OCH HUR MÅNGA GOSIGA KOMPISAR JAG FIKAT MED DEN HÄR VECKAN I MIN NYA FINA POLOTRÖJA FÖR DET ÄR INTE INTRESSANT!!! AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH.
[Datorn] Så vad Är intressant?
Det som Är intressant är att jag skall få se hur många som kan besöka den här bloggen utan att jag skriver massa bajs om vad jag gjorde igår eller hur träden blåser i arslet på Colin Powel.
[Datorn] Om du inte skriver om en massa bajs, hur skall du fånga intresset? Vad skall du skriva?
Annat bajs. Om varför jag hatar dig just idag och vad som gör att jorden också kommer att snurra imorgon. tack och hej.
[Datorn] Tack,tack!

Vad kan man göra mer än att kolla på Idol en fredagskväll?

 Det överkomersiella skräckprogrammet ”Idol” börjar äntligen närma sig sitt slut. Eller?
Och min far utbrast nyss att han hoppas ingen vinner när han fick frågan ”vem vill du skall vinna årets omgång av Idol?”.
”Jag hoppas de bryter nacken eller dör allihop”. WORD!
Jag tror jag tillhör den lilla minoriteten, dvs 0,2 % av landets befolkning som tycker det är sorgligt att varje vecka höra renodlade amatörer, wannabes och kändiskåta råttor stå och förstöra tidlösa och starka låtar som förtjänas att framföras av någon som åtminstone kan göra dem rättvisa! Jag följer inte ”idol”, men jag kan inte undvika snacket som cirkulerar fritt på vardagarna, och tv:n står ju liksom på här i hushållet.

Ni som tycker det är roligt att titta på detta program får för all del fortsätta men what about us som vill ha lite underhållning på annat håll?

Mina kära vänner, tillåt mig att komma med ett alternativ på vad en fredagskväll kan innehålla istället för att sitta på torra arslet och häcka framför idol. Om vi förutsätter av du vill stanna hemma en fredagskväll, så föreslår jag att du tänder lite värmeljus/brasan och sätter på Martin Gores Counterfeit EP alternativt Devotional dvd:n med Depeche och bara suger in sanna talanger som gör bra låtmaterial rättvisa!
Det tycker jag är goodfun, men så är jag ju mobbad också. Tjoho!

Dubbelt mörbultad

Där fick jag, efter att ha klagat på att jag aldrig ”festar” längre.
Fredags, Club Target, nya synthklubben på Henriksberg och Angif´+ Johan stod för förfestligheterna.
Lördags, den årliga höstbalen på stadshotellet och Palmer stod för pre-party. Jag var mörbultad i lördags efter Club Target när jag vaknade med alla kläder på, och jag är dubbelt mörbultad nu efter balen. Just gotta love that feeling.

Grejen är att någon ber en springa en sträcka samtidigt som man tar tiden, så säger jag ”nej”, om någon ställer ett tåg på spår 7 och säger att det går om 3 min och jag fortfarande befinner mig i Brunnsparken så säger jag ”SPRING FÖR I HelVTETE”.

Trångt och skönt.

Fan vad otrevlig jag har känt mig idag. Det bara blir så, ett sånt där plötsligt infall, ni vet, man bara får för sig att man föraktar människor och missunnar dem all form av lycka de kan få om det så bara är att de får äta idag, alltså JAAA, shit, idag är jag en bitterfi**a!

Haha, och så idag igen; folk som försöker knöka stora saker genom trånga utrymmen. Svär på att det är det bästa jag vet, för de lyckas oftast inte. Så skönt att se.

det är så fruktansvärt infantilt men jag vet att, när jag kommer hem så kommer jag springa upp till sängen och gosa med min isbjörn för jag vet att ¨den kommer rädda mig från allt det här.

Baka vs festa

Jag känner mig som en gammal kärring. Jag festar aldrig längre för att jag inte orkar. Och då slutar folk bjuda mig till fester eftersom att de tror att jag är pretto och anser mig vara för fin för att komma och umgås med dem, vilket i sin tur leder till att jag blir ännu mer omotiverad till att prata med folk och gå på party, då jag tror att alla hatar mig.
Arghhh vilken ond cirkel. Snart har jag glömt hur man pratar med folk.
Världens största i-landsproblem jag vet, men det var bara en spontan tanke sådär, att jag inte har haft känslan av att vara bajstrött på ett tåg mitt i natten/jäättetidigt på morgonen på relativt länge.

 

Sen kan det ju vara så att det är den där perioden nu för mig då jag tycker det är ett trevligt inslag i det trista mörkret såhär års, dvs att roa sig lite. Balle. Fast det är inte så dumt att baka med mamma. Jag gillar att gosa med min isbjörn i soffan också. Ikea med!

Kort inlägg

Haha, det är för djävla kul att åka till IKEA och titta på hur ett medelålders par envist försöker trycka in den där djävla bokhyllan i bakluckan på bilen utan att lyckas!

Ibland tänker jag på min bekantskapskrets och ibland tänker jag på mina gamla vänner, de som jag regelbundet brukade umgås med men som jag nuförtiden inte ens vet vad dom gör. Främst av allt är det 4 stycken. Jag undrar om det var ett val man gjorde eller om man bara som människor växer ifrån varandra. Var det ett val han,hon eller jag gjorde eller var det ett val vi gjorde tillsammans?
Det kanske inte alls hade varit samma sak idag, som det var då.

Vems sak är det att ta ansvar som medmänniska?

Vad är det som ibland gör Sverige till ett så fruktansvärt kallt och hjärtlöst land att leva i?
Kallt, med kalla människor och en helt sanslös regel om att vi skall sköta oss själva och skita i andra? Den som ligger, är i regel dömd till att ligga kvar utan en hjälpande hand eller ens en blick av omtanke. Man går förbi och intalar sig att ”det inte är mitt ansvar” eller ”min sak” att ta i.
Så vems sak är det? Vem skall bry sig om inte medmänniskan?
Varför har alla slutat vara medmänniskor i det här sjuka djävla landet? Ingen ingriper när vi praktiskt taget slits i bitar mitt framför näsan på en folkmassa. Alla blundar för det som sker vid gränden en sen natt. Man är inte sig själv en dag och alla tar helt plötsligt avstånd från en för att man inte vet hur man skall bete sig mot en människa som befinner sig i en svacka och behöver en vänlig gest och ett fikaprat?

Ändå skall Sverige i så djävla många avseenden vara ett så duktigt land, vi snackar om rätt vi snackar om fel, svenskarna är skötsamma och vi är så måna om att följa regler och lagar tills vi praktiskt taget ruttnar i arslet på en dalahäst. Vi vill så väl hela tiden, vi vill vi vill och VI VILL! VILL VILL! Vi skänker bistånd till andra länder som om pengarna växte på träd i varje människas trädgård.. Men ändå är det ingen som erkänner att när det väl kommer till kritan så är det ingen som vågar eller anser sig ha ett ansvar som medmänniska; dvs att bara bry sig lite, herregud bara lite om vår näste! Den näste, en person som skulle kunna vara den som sitter bredvid dig på tunnelbanan eller står före dig i kön på ICA.
För jag lovar, ingen bryr sig. Vi VILL VILL VILL och säger att vi VILL VILL bry oss och att vi SKA SKA SKA bry oss men det är sällan vi ser denna ambitiösa vilja sättas i bruk. Vi sköter oss själva och skiter i andra. Och vi älskar att blunda för verkligheten!

Det vi inte vill se, finns inte.
Skall man behöva fasa för den dagen man känner att man kanske inte klarar allt själv? Skall man behöva förtränga alla svaga känslor man har för att ingen kommer hjälpa en när man ligger? Någonting måste ha gått fel med människorna i det här landet då vi inte heller ens kan visa omtanke utan att man förväntas ha en baktanke med det. Det är inte en fråga om att rädda världen eller vara alla till lags. Det är en fråga om att inte förlora hoppet om den vänliga människan utan dolda avsikter, (som jag börjar tro är för sent för min egen del) och att eliminera den här vidriga djävla normen om att det är fult/fel som människa att tillåta sig själv att känna, det man känner bara för en liten stund även om det råkar vara en mörk tanke.
Bara skänka en person en liten strimma hopp, hur djävla patetiskt liten den än är, så att vi kan gå vidare och känna att det i alla fall finns något värt att kämpa vidare för?
Nä, det är inte vår sak tydligen. Det är ”någon annans” sak att ta i, och tills du kan tala om för mig vem ”någon annan” är och varför inte lika gärna du eller jag så skall jag sitta här och vara bitter över att leva i ett kallt och hjärtlöst land där vi sköter oss själva så bra men skiter i andra.

Den hemliga bloggen.

Jag ”bloggar” apmycket. Det märks sannerligen inte här men jag har en ”hemlig” blogg där jag i princip dagligen smutskastar och skriver skit om allt och alla jag kommer nära.
Det är sant och det är så djävla lockande att bara låta länken simma fritt på diverse ställen så att alla kan ta del om mina råa och radikala åsikter om livet. Men det är något inom mig, kanske är det integriteten eller min självbevarelsedrift som gör att jag bara inte kan göra den bloggen officiell. Ack så onödigt det vore att få så många fiender över något som kanske retar en just för tillfället. Det vore kanske inte värt det? Eller är jag bara en simpel ynkrygg som fruktar att konfrontera människorna jag skriver skit om? Det är kanske inte svårt att förstå vem det skrivs om trots att jag aldrig nämner namn. För tillfället är bloggen en privat ventilation och jag tror inte att jag är redo för att låta okända arslen på nätet läsa den.
Nåväl. En dag, så småningom, kanske jag låter omvärlden få ta del av den ”hemliga bloggen”!

Ny look!

Some New Romantic is bääck, efter en lång och välförtjänt paus under sommaren. Men nu är jag tillbaka, lite mer än innan och dessutom med en ny fräsch look till bloggen! 😉 Woho, woho, wohoo! Erkänn att ni gillar den så hårt.

Fork.

”…kärlekens språk kunde sopa sig i skrevet. Hon konstaterade dessa ord tyst för sig själv samtidigt som hon lugnt greppade gaffeln från brickan och gick in i diskrummet. Med oförskämt hårda tag tryckte hon ner honom så att han föll på knä och festligheterna kunde börja. Snabbt och utan vidare eftertanke. Gaffleln. Den stack hål på hans byxor och han flämtade till av förvåning. In och ut, ut och in. Gaffeln skrapade längs de trånga väggarna i hans fula röv. Han skrek. Avslutningsvis kunde hon spotta på honom och köra in den där jordgubbsklubban i hans mun, eftersom han uppenbarligen tyckte det var så gott.”

 Känner inte för att vara snäll. Inte någon djävla stans.
Vill inte veta av äckliga rövar till människor eller stakelösa nollor. Jag är en bitterfitta och jättetrött på alla. Vill inte tillbaks.

How far have we come?

Idag: Bob Morane – Indochine

Jag är pretto idag.
Mitt dåliga jag, det vill säga mitt pretto-jag suckade djupt igår när ett gäng killar och några tjejer stod utanför min arbetsplats. Det var samma gäng som brukade gå på min skola en gång i tiden och det var nästan skrattretande att se hur de med sitt pre-pubertala aka hyperaktiva beteende apade runt med sina MOPEDER och gömde hembränt under raggartröjan samtidigt som de tyckte att de var coolast i världen. Oh my fucking God. Hur långt har de kommit sedan vi gick på mellanstadiet egentligen? Vissa människor verkar ha stannat i personlig utveckling och gott beteende för allmänheten. Att de fortfarande finner det stimulerande att befinna sig på den exakta punkten i livet som man gjorde när man var en hyperaktiv djävla nolla förblir ett mysterium för mig. Gör något med era liv för fan.
Sluta terra och hetsa folk till att halvera sina hjärnmassor.
Jag tycker det är så djävla patetiskt att åka moppe och sno dricka från era föräldrars barskåp för att sen gå på någon djävla äckelfest där ni super er redlösa och sprider könssjukdomar, Allt för att ni söker bekräftelse och inte kan ta tag i era liv, utan väntar på att andra skall göra det åt er. Det är vad det handlar om! VÄX UPP VÄX UPP VÄX UPP.

Skadeglädje, men ändå inte.

ojojojoj…. vad hände?

Nä, vi skall nog inte ta och kalla det skadeglädje, ty det vore väl för bitchigt. Men jag kan inte säga att jag sörjer över att ha missat det största Hultsfredsfiaskot på tio år. Efter årets chockhöjning på biljettpriset är det kanske inte så konstigt att Hultsfred i år tappade var fjärde besökare från förra året. Shit. Och inte ens namn som självaste PET SHOP BOYS eller THE ARk (the urk) kunde trotsa vädergudarnas onda avsikter. Stackars er som var på Hultan säger jag bara. Det verkade suga big time. Satsa på arvika istället, för er som fortfarande har råd och inte har tappat festivalsuget det vill säga!
För min del var det värt att offra Pet Shop Boys för en trevlig kväll med min kavaljer på stadt!

man kan välja att gå när det räcker.

Pet shop boys.

Vill be alla som har någorlunda god smak att göra mig en liten tjänst om ni skall på Hultsfredsfestivalen.
GÅ OCH SE PET SHOP BOYS FFS! Jag lider och gråter nålar över att jag missar dem för andra året i rad när de kommer till Sverige. Alltid på de mest olämpligaste datumen! Men men. Sånt går inte att göra något åt. Här handlar det om prioritering. Jag lackar fortfarande ihjäl på Arvika!

…och vad skall man säga om vädret? Kostnadsfri bastu råder över hela djävla landet som tidigare nämnt.

…och man kan välja att gå när det räcker. Låt inget komma i vägen för din egen hälsa. Om du är på gränsen till psykbryt; stick hem! Stick bara hem eller lägg dig ner en stund.

…och man kan aldrig sluta kräva något bättre när man känner sig orättvist behandlad. Det är bara att fortsätta tills man får som man vill. Svårare än så är det inte.
….såvida du inte inser att du har fel. Har du fel så har du. Fatta.

Recenserat: Welcome to our town EP – Cheshire Cat
(Indie/Postpunk/Rock/Synth/Goth, enligt mig)  

Hej och hå! Welcome to our town är den senaste EP:n från Cheshire Cat, ett gött Göteborgsband som har förgyllt diverse scener runt om i landet ett bra tag nu. Senast jag såg dem live var på Arvikafestivalen förra sommaren och man rycks onekligen med.
EP:n innehåller fyra låtar, varav tre är äkta guldkorn. Titelspåret öppnar hela kalaset och man äntrar en mörk tillställning som för tankarna tillbaks till sena bilturer en sommarkväll. Fast det är andra låten ”Love is dead” som får en att bli sådär onödigt melankolisk. Snuskbra som den är, flyter melodin i skallen och man får lust att ta upp telefonen och ringa sånna där samtal som man kommer ångra dagen efter.
Japp, en helt och hållet godtagbar EP in the name of sadness har vi här och det verkar aldrig bli ute!
Kommer garanteras att uppskattas av er som gillar band som The Cure med touch av lite synthpopiga slingor. 

Betyg: 4/5  

Cheshire Cat – Welcome to our town EP

(Tjena.  Ibland glömmer man vad ens syften med olika saker är.
Jag har alltid stått fast vid att man inte skall vara alltför personlig på internet, inte minst bloggar och dylikt där man dagligen skriver. Det är lätt hänt att man glider in på sitt privatliv och utsätts för omvärldens blickar. Omvärlden är i sin tur anonym och de kan, fega arslen som de är välja att smutskasta bloggaren om de inte har ngt vettigt liv utanför skärmen. Så alla barn, lyssna på mitt lilla råd; Var försiktig med att blotta privata saker på nätet. Det finns många där ute som inte har ngt med det att göra.
Jag vet att det är många som finner den här offentliga blottningen som ett utmärkt sätt att få bekräftelse och respons och det är isåfall helt upp till er. Det kan säkert vara skönt att få utlopp för livets svåra dans på rosor. Upptäckte emellertid själv att personliga dagboksinlägg på lunarstorm började balla ur för mig som pubertal 13-åring.)

 

Så frågan är nu; varför tar jag upp det här? Mja, jag kom på mig själv med att jag började glida in på alltför många sidospår i min blogg på sistone då den ursprungligen var ämnad för helt andra saker än att skriva om hur sakuraträden blommar utanför min trädgård. Dessutom har jag som trogen läsare sett många bloggar läggas ner på grund av trakasserier och tvångstankar om att man Måste skriva för att få bekräftelse. Den här bloggens slogan är trots allt ”Presenterar, recenserar och reflekterar”, just därför vill jag hålla mig till att recensera igen som jag brukade göra förr.

Tills vidare: Håll koll, en recension om Cheshire Cats  nya EP – ”Welcome to our town” kommer strax att ligga uppe! 🙂

Bra, bättre, bäst – Oslagbar?

”How can you treat me like a child? Yet, like a child I am for you.” 

Idag: Closest thing to crazy – Katie Melua

 

(Dave fyller år, Dave fyller år!!)

Tänkte faktiskt tipsa om en film som jag skall recensera när jag får tid över: ”Music and Lyrics” som såvitt jag vet fortfarande går på bio. Min underbara respektive föreslog att vi skulle ge den en chans och jag tackar honom för att han drog med mig på den!
Music and Lyrics är en riktig roande film för er som är insatta eller har vett nog att uppskatta 80-talets popkultur! Hugh Grant är fenomenal i rollen som gammal brittisk avdankad popstjärna från 80-tals gruppen ”POP!” och Drew Barrymore spelar hans söta växtskötare som givetvis inleder en djupare relation med honom allt eftersom.
Argh! Se den, se den, se den! Helt hilarious!

Romo Night – The End

Ända sedan beskedet om Romo Night’s stängning har jag med ängslan bockat för datumen i min kalender och räknat dagarna till slutet; den 27:e April. Jag har aldrig förr önskat att en dag skall komma och samtidigt inte komma lika mycket som jag gjort den här månaden.
I fredags var dock dagen kommen och lika fort som den kom, passerade den nästan obemärkt förbi. Inget kunde hindra klockornas visare från att stanna, gå bakåt eller bara ticka lite långsammare för en gångs skull.
Precis som alla andra dagar, tog även den 27:e April slut. Men till skillnad från helt vanliga dagar så tror jag vi lyckades krama ur varenda droppe av de sista timmarna inne på Trägårn’s dansgolv så vi kan leva på dom en lång tid framöver. Energin var otrolig och jag tror inte någon glömde att ta vara på det sista tillfället som gavs mellan kl 21 och 05.

 

Dansgolvet öppnade 23. Glasportarna gled isär och röken var färsk. Black Celebration strömmade och ekade ur högtalarna och rummet fylldes av den svartaste av ångest. Med vemod och en otrolig önskan om att få göra kvällen oförglömlig strömmade alla mot golvet och innan man visste ordet av det, var allt igång. Som aldrig förr. Precis som det brukade vara, skulle vara, och var tvunget att vara. För sista gången.

Det var sjukt jobbigt att tänka på det som sista kvällen. Man blev bara orolig och kunde inte njuta fullt ut. Nej, det var ingen Vanlig romo-kväll såklart, men bara känslan av allt. Av allt som var precis som det skulle fast ändå inte satte igång ens emotionella berg-och-dalbana. Alla dansade. Det var fullt. En del levde sig in så djävla intensivt att de nästan dog medan andra bara fridfullt stod och betraktade denna lilla värld, med ett leende och tårar.
Alla tänkte säkert tillbaks på minnen och saker de varit med om under alla dessa år med romo. ´Jag själv som egentligen inte ens har klubbat på romo speciellt länge jämfört med andra sörjde bara över att jag inte varit med tidigare och tagit del av ALLT och att jag aldrig kommer få göra det. Life truly is a bitch.

Heh. Timmarna gick. Trodde man skulle få se en del människor men de var som bortblåsta. Och tvärtom såklart. En del som man aldrig trodde att man skulle få se dök helt plötsligt upp. Egendomligt minst sagt.
Men allt har sitt slut. Även vårt älskade romo.
Stannade faktiskt inte till 05. Det kändes som att det räckte efter ett tag. Jag hade packat färdigt min tankeväska och tagit med mig mina finaste minnen när jag gick vägen ut från trägårns entré, för sista gången.
Klockan var 04.30 och solen började stiga upp och värma Göteborgs stad med sina varma morgonstrålar.
Vi bara gick.
Mot solen, mot stan, mot morgonen för att sedan vända oss om en sista gång med fina minnen och ett leende på läpparna.
Let’s move on folks!

Romo ❤ ❤ ❤ se alla bilder: http://algebra.bilddagboken.se

Velour köper frid och lycka.

Idag: Falco – Rock me Amadeus

Hora!
Idag känns allt stressigt och jobbigt. Jag har liksom kastat bort min lediga dag på att springa runt med min respektive och köpa ett klädesplagg som jag inte ens behöver. Fatta att jag hade jordens apsnyggaste Romo-brallor mitt framför ögonen på mig och istället går jag och köper en värdelöst djävla kjol som jag inte ens har matchande topp till.
Det faktum att det är sista romo på fredag har fått mig att flippa ur fullkomligt. Är sjukt stressad. Jag har varit sjukt rättretlig den här veckan och jag är besatt av tanken att hitta något ultimat att ha på mig på den allra sista romo-kvällen/natten. Min outfit måste vara PERFEKT, helt PERFEKT!
Det är sjutusen olika förfester också så jag har ingen aning om vart man skall ta vägen och dessutom har jag prov och arbeten som aldrig tycks vilja komma vid rätt tillfälle.
Ja, just nu är livet en hora och jag insisterar på att Jag SKALL HA DOM DÄR MIDJEHÖGA VELOUR-BRALLORNA. NU!
Jag svär, alllt skulle bara stanna upp och bli så djävla bra om jag visste att dom hängde inne i garderoben och väntade på mig. Velour köper frid och lycka. Jag kan inte koncentrera mig på vare sig arbete eller ärenden om jag inte lämnar tillbaks kjolen och skaffar en arsle-kickande outfit till ROMO! Klockan är 20.00 och det är cirka 17 timmar kvar tills jag kan lugna ner mig.

(För er som undrar: Bilden ovan är tagen från i lördags när jag spelade med mitt band på Idrottens Hus i Lidköping. Cred till Vinninga-Frida)

The last dance – sista romo någonsin.

Idag : More – Indochine
La cosa mas bella – Eros Ramazotti

Det råder bistra dagar för den som har lagt sin själ i Romo Night, Göteborgs första, sanna och enda synthklubb som håller klass.
Precis som jag tidigare har nämnt har klubben börjat tappa sin forna glans och så sant som det är sagt så kommer Romo Night att läggas ner.
På fredag (27 April) kör Romo för allra sista gången och det är med stort vemod som jag och allra andra trogna älskare till klubben kommer att dansa tills nattens sista toner ekat ut från dansgolvet.

Den kan tyckas verka smått banalt att låta en klubb spela så stor roll i ens liv, men det finns så mycket som gjort Romo till något Mer för så många människor.
Jag har träffat otroligt sköna människor och det känns ledsamt att jag förmodligen inte längre kommer att kunna träffa dem lika ofta. Kanske inte alls?
Romo var en samlingspunkt. Ett ställe som man säkerligen visste skulle sammanfoga en med personer man gillar.
 
Jag är djupt ledsen för alla som inte har möjlighet att ta sig till sista romo-natten. Jag tycker till exempel att vi kan ordna en insamling till DM-Bella så att hon kan boka om sin flygbiljett och kuta in på dansgolvet med oss.
Annars, för er som har möjlighet att komma: KOM FÖR FAN. Detta blir sista gången.
Skyll inte på den extra femhundringen som det kostar att ta er till stan. Att sväva till tonerna av alla klassiker som gör en till en levande människa kompenserar för hålet i plånboken. Utan tvekan.

Himlen gråter. Vädret har varit instabilt hela dagen och nu är det fullt krig mellan solen och de svarta molnen som inte tycks vilja ge upp denna strid om mörker.
Ja, och jag lyssnar på Eros Ramazotti. Han är väderguden. Så fort hans toner sprider sig så tittar solen (absurt nog) fram! Denna sliskiga sångare måste ha något lurt finger med i spelet…

Kinde klämmer sjärtar och Casino Royale på dvd.

 
Idag: Canary Bay – Indochine

AH! Tidsbrist!
Jag lever ett mycket händelserikt liv. Jag lägger mig sent och går upp i ottan för jag tycker det är äckligt kul att leva och jag vill inte missa en sekund. Helt seriöst.

Tiden går äckelfort som vanligt, ty man skulle förmodligen inte ens hinna skriva att man vunnit 40 miljoner på lotto om nu så vore fallet. Vad skulle man göra för så mycket pengar?
Tja, det jag spontant kommer att tänka på är att köpa”Casino Royale” som nyss släpptes på dvd och en vidrigt stor bunke färg så att jag kan måla om här hemma.

( Bella, om du nu läser detta så måste jag säga att jag har gått och funderat på din utmaning som du skickade. Jag har fortfarande inte kommit fram till ngt så jag tror tyvärr att du inte kommer få se resultatet förrän om ett sekel ungefär, okej? Men du och din mor var förbannat tuffa ihop på romo. Mammor är till för att de skall tas med dit, inte sant? 😉 )

För övrigt så spelade Lustans Lakejer på Romo i fredags. Jag skulle ju ta en paus eftersom förra romo sög mansdelar, men jag kunde inte hålla mina små 38-fötter från dansgolvet.
Lustans Lakejer är ju då ett kultband från 80-talet som gett namn åt svensk synth när den är som mest godtagbar. Men jag kan ändå inte hjälpa att jag känner ett svagt förakt när jag tänker på våra kära lakejer.
Det är något med dessa djävla självgoda flintskallar som retar upp mig så oerhört när jag ser dem.
Johan Kinde tror på allvar att han fortfarande kan klämma unga flickor på stjärten i baren. Och jag tror på allvar att jag har rätt att fly fältet när LL’s basist försöker sig på vågade lekar. UGH!

Jätteapa att trägårn lurar en på pengar. Dåligt att skriva 150 kronor för inträde (apdyrt även om man tänker på att LL är ett ”stort” band.) och sen ta 180 i dörren för att påstå att det skrivna bara var förköpspris. SÄG DET DÅ?
Romo börjar tappa folk och respekt. Apa,apa,apa.

Fler bilder från i fredags finnes i min bilddagbok som står länkad bland de andra länkarna överst på sidan.

 

(Jag försöker strypa Kinde)

Lägesrapport.

Idag: Penance – Ashbury Heights (vidrigt djävla bra, tror inte jag har lyssnat på någon annan låt de senaste 2 veckorna)

Oh gosh, oh gosh!
Hemkommen från sydligare breddgrader.
Spanien är och kommer förbli ett land som jag inte väljer som turistmål i första hand, men i studiesyfte var det emellertid helt givande och det var ju ändå huvudsaken. Tiden i Spanien var inte menad som någon semester.
Dessutom tillhör inte Extremadura-regionen bland de ställen man reser till när man tänker på semester i Spanien.
Men jag saknar min spanska familj och det vilda festandet i Madrid.

För att vara extremt icke-mig själv så måste jag få säga att jag helt klart Älskar svenska skolsystemet om man jämför med spanska. Och som vi visste sedan innan så har vi otroligt fräscha skolor egentligen. Jag kan inte gå in på detaljer då varken tid eller ork räcker till men nämnas bör dock att vi skall skatta oss lyckliga över att vi inte är utsatta för halkrisk i fråga om apelsiner som ligger och rullar över hela djävla gården…

Och nu till…. ”Hur é léget lixom??”

1. Pet Shop Boys till Hultsfred och Inte Arvika. Kuk liksom.
2. I Madrid fann vi tribute baren till Depeche Mode. ”Home bar”. Skönt plejs liksom.
3. Vädret är snuskigt bra. Trodde inte mina ögon funkade som de skulle när temp, visade 21 grader liksom.
4. Romo Night på fredag. (30/3) Lustans Lakejer går lösa på scen 23.00. Stick dit liksom…
5. Nu har jag bråttom till skara kom jag på liksom. måste sluta skriva liksom, bye liksom

Helig kossa dör!

 

 
Idag: Fortfarande Dead stars med Covenant!

Haha åh nej! Romo Night 23/2 sög balle! Riktigt hårt!
Ibland måste även heliga ting få lov att hålla sämre klass. Men det känns minst sagt märkligt att erkänna en sådan sak för sig själv. Romo har ju alltid varit min heliga kossa högt upp i skyarna.
Den här gången var det dock väldigt lite folk och jag blev för frustrerad. Jag tror det bara var en tidsfråga innan min brinnande passion för denna synthklubb skulle tappa gnistan lite.
Funderar starkt på att ta en romo-paus fram till maj. Förhoppningsvis har den hemska vakten glömt mig då.
Annars får jag göra en ”Britney” eller maskera mig.

 Har upptäckt att det finns farligare saker än pubertala flickor och gravida kvinnor att akta sig för: Blivande brudar.
Kvinnor som går i högvarv strax innan de skall gifta sig det vill säga. Jesus Maria! Ge dessa kvinnor en stol och en stor fet grogg!
De river och sliter bland klänningarna inne i butiken och ger expediterna jordens utskällning om inte den rätta modellen finns inne. Och vilka krav de har! En mossgrön brudklänning?

”Om det visar sig att det är riktigt allvarligt får ni hoppa…”

 

Idag: Dead stars – Covenant

Fan, fan, fan.
Borde skriva på min ”hemtenta” men jag känner att jag behöver en paus.

Brandlarmet gick på katedral när vi hade prov i måndags.
Just som det tjöt för fullt tittade vi alla upp från våra dataskärmar och inväntade en reaktion från vår lärare. Så…? Vad sa hon?
Jo, efter en lång utdragen suck tittade hon tröttsamt på klockan och utbrast:
”Nä hörrni. Jag är ledsen men ni kan helt enkelt inte lämna det här, vi har prov nu och det är jätteviktigt. Ni måste verkligen göra det här”.
Storögda stirrade alla tyst på varandra och undrade om kärringen var riktigt klok och menade allvar.
Jodå.
– ”Så va-va-vaddå? Vi får inte gå ut?” – tryckte en kille blygsamt fram.
– ”Nä.”
Hon suckade igen och gick fram till fönstret. Måttligt road knuffade hon på handtaget och öppnade det.
”Så. Om det visar sig att det är riktigt allvarligt får ni hoppa ut genom fönstret här…”

😛

Romo Night drar igång igen!

idag: world coming down – Ashbury Heights

.Mudgett.237 Kom och fira Polpottans dag på Röda Khmerernas fritidsgård! säger:
”jaa, helvete va jag hatar melodifestivalen.. bara massa smilfinkar som får stock i röven av skivbolaget om dom inte tillfredställer gertrud 78 år som inte upptäckt några uppfinningar sedan lokomotivet kom”
– Robin får hedersplats på min kontaktlista idag, lätt! ;D

Romo Night igen.
Hej. Random inlägg idag om lite allt möligt min hjärna går och suger på. 
Romo night drar igång med en ny säsong fredagen den 23:e. Stänger 05 och jag har starkt för mig att stället gästas av snubben som brukade sjunga i second decay. Fett värt att ta sig dit säger jag till er som har vägarna förbi. Dansa ikapp med mig till synthinga toner!
Evigt festande. Sånt gillar jag. Klämmer gärna in klubbande i mina luckor när jag inte sitter med näsan i en bok eller spenderar tid på att äta en djävla massa skit som får min hy att se äckligt pubertal ut. För er som är sugna finns mer info om romo här: www.romonight.com
Ät en semla och håll käft. 

Förbannat.
Tiden går för fort. Det känns som att det snart är dags att packa väskorna för att bege sig iväg till Spanien. Jag längtar Inte! Vad är det för fel på mig!? Jag vill inte åka!! Är fortfarande vidrigt trött på allt som har med spansk kultur att göra.

(Var på Ohlins i fredags. Brukar inte gilla stället alls men allt blir ju vad man gör det till. Trevligt sällskap den här gången. Litet plejs dock.)

Lugn efter stormen

 

 
Idag: Das Boot

(på bilden: min vän Jacob poserar för fulla muggar efter ett intensivt bowlingpass med spanjorerna) 

Ah. Tänkte först låta en gammal svensk 80-tals klassiker bli dagens låt,(Du ger mig lugn efter stormen) men eftersom jag är rätt osäker på om den verkligen heter så och vem som framför den (tror det är Marie Fredriksson) så låter jag det vara. Dock talar låten om precis hur det känns för närvarande.
Spanjorerna har farit hem och jag njuter av livets stilla gång denna gnistrande klara februari-månad.
Fan så skönt. Livet är allmänt bra. Känner att jag är kamerakåt och kapabel till att bestiga berg för närvarande!
Arvika-minnen strålar i min hjärna likt laser som bränner kött varje gång jag hör Colony 5. Helt sjukt galet att jag fortfarande kan känna lukten av gräs och sommarluft en sen natt på festivalområdet!
Nu fattas bara våren och lättare kläder!

Hittade en lista som jag skrev när jag gick på högstadiet:

Tänkbara yrken i framtiden-
* Utrikesminister
* Modefotograf
* VD på reklambyrå
* Popstjärna
* Författare
* Modell
* LyxprostitueradJisses Amalia vilka ambitioner! Men visst,varför inte…?

Less is more

Idag: Don’t Dream it’s over – Crowded House

Efter en knapp vecka med intensiva spanska påfrestningar kan vi dra en slutsats:
Less Is More.
Det vill säga: Allt skall göras med måtta!
Den brinnande törsten efter att använda spanska språket i bruk är nu mer än släckt. Faktum är att den är såpass översläckt att jag säkerligen kan påstå att det rinner över. Bägaren är full och jag dränks i botten!

Utbyte mellan två institutioner. Allt ljus på en annan person och dess språk.
I mitt fall handlar det om spanska. Jag har varit en del av Spanienutbytet i snart en vecka nu och en rar liten spanjorska tittar varje morgon upp bakom täcket i sängen bredvid mig.

Hon är toppen men det är en hel del saker som man måste lägga om och det gäller att kunna anpassa sig ganska mycket efter andras behov. Det har jag inte varit så van vid att göra i mitt liv ännu. Allt detta är emellertid nyttigt och kul. Något som man kan ta lärdom av.
Dock har själva spanska språket alltid varit ganska så obetydligt i mitt liv. Mina språkunskaper är givetvis helt klart bra fast jag har ju inte valt att viga mitt liv åt skiten.

En spansk paella….

Jag antar att språkunskapens bulle förväntades gäsa till taket om man bakade in ena spanska jjippot efter det andra. Men min motivation och vilja efter hela den här vridna omställningen från ena livet till det andra har endast fått mig att tugga detta maffiga bakverk med avsmak. Jag är SKITLESS på spanska!!! TA BORT SPANSKA! JAG VILL INTE PRATA ELLER HÖRA MERA SPANSKA SPANSKA SPANSKAAA !! ARGHHHHHHH!

Man börjar få nog nu.
Det som förmodligen skulle ha fått mig att kräva mer har nu bara mättat mig.
Jag kommer ligga bakfull på Madrids gator och be om vatten. Förmodligen det enda jag kommer säga på spanska under min vistelse där.

Hur en liten sak kan få en att minnas som om det var igår.

 
Idag: Beauty *2 – ladytron

 

Slumpen avgör om man hittar den där lilla, lilla saken som med storkliv förflyttar en bakåt i tiden.
Hittade av en slump min allra första mp3-spelare som jag fick julen 2002.
Ja precis.
Sliten, utan play-knapp och med tejpat skal.  För mig så låter 2002 som fjolåret eller något liknande. Det är svårt att faktiskt fatta att det har gått fem år sedan kalendern visade dom siffrorna sist, men tiden har faktiskt sprungit iväg.
Den var helt splitterny en gång i tiden. Den var inslagen och väntade ivrigt på att bli matad med de allra första låtarna.
Också jag var ivrig.

Jag var bland de få som skaffade en mp3-spelare ”tidigt”. Ty, det tillhörde fortfarande ovanligheten att man hade en sådan istället för cd-freestyle på den tiden, tro mig. Jag måste säga att den till designen ser ganska modern ut för att vara såpass gammal.
Hade det inte varit för att ljudet bangande (man kan bara höra sången som ett svagt eko i bakgrunden) så hade jag nog garanterat fortfarande använt den idag.

Det är ganska omtumlande när man tänker på allt som man har varit med om sedan jag fick den där mp3-spelaren. Man är knappt samma person. När jag till min stora förvåning såg att det fortfarande var batterier kvar i spelaren (uppladdningsbara genom USB)  så var jag tvungen att kolla vilka låtar som fanns kvar och lyssna på dem.  Och då bara…

Whoosh. Minnen! Minnen! Minnen!  Sista gången jag tankade låtar till spelaren var för tre år sedan. För varje sekund som jag lyssnade på låt efter låt  så förflyttades jag ytterligare ett steg bakåt i tiden. Till slut mindes jag allt som om det var igår. 
Det var som om ingenting hade förändrats. En virvelvind av ren nostalgi svepte in mig i en sval trans där jag blev påmind om vem jag var och vad som tänktes på.
Låtarna, en del som jag inte hade hört på evigheter sköljde ner över mig som en hink med iskallt vatten.
Oh gosh. Den tiden! DEN tiden. Man skulle nästan kunna tro att det var genom en annan människas ögon som jag betraktade någon annan människas liv.

Tiden går. Onekligen!

———————————–

Och så en parentes: Borde Bredelius bli modell?
Han är bland de bästa jag fotat ever!
Till och med grabbarna erkänner att han har ”vackra drag”!

Människor är fan sjuka.

” if you fall you stay down – you stay down
you never get up – you never get up”

Människor är fan sjuka

Jag vet inte om det är ett typiskt svenskt fenomen att inte våga ingripa när de ser något hemskt hända på gatan.
Häromdagen var jag på väg hem från simhallen då jag upptäckte att något låg på trottoarkanten läskigt nära vägen. Människor gick förbi på andra sidan och bilar körde som vanligt hejvilt mot ICA men de verkade inte ägna en sekund åt att göra något åt ”det” som låg där.
Jag förstod snabbt att det var en man som hade åkt omkull med sin cykel och han låg där helt hjälplös och kved av smärta. Helt förskräckt rusade jag dit och försökte få kontakt med honom. Han hade skadat benet och fått rivsår i ansiktet och befann sig i svår chock. Att tala med honom var krångligare än väntat så jag insåg att jag behövde hjälp naturligtvis.
Jag såg mig om för att se om det var någon mer än jag själv som hade upptäckt detta men till heliga förbannelse så verkade ingen bry sig. Folk drog bara upp dragkedjan på vinterjackorna och gömde näsan under kragen för att bara fortsätta framåt. Till slut lyckades jag vifta till mig en bil som stannade och därefter stannade ett par till. Men det tog tid!

Vad är det för fel på folk?
För första gången kan jag ta till mig av Henriks text och verkligen förstå hur djävla sjukt samhället och människorna är!
Först nu förstår jag att det är så djävla kallt att leva här. Så fruktansvärt djävla kallt.

——————————————————————————–

”… cause nothing I have is truly mine”

Idag: Life for rent – Dido

Hon känns rätt idag. Texten är bra.
Och tankarna för en helt plötsligt till 90-talet, en tid som jag minns som helt okej. Det är så lamt att försöka beskriva en känsla som har en dejá vú effekt. Ni vet, man kanske sitter på stentrappan och minns att regnet doftade precis såhär en kulen höstdag 1996. Och man minns hur det var men man har aldrig riktigt tänkt på hur eller när den där perioden i ens liv bara rann iväg till något helt annat och blev till något som vi lever med idag.

Se videon här!

Bidolädit säger: fan det här är crap

Idag: Inatt,Inatt – Black Jack

Jag skojar inte, den djupaste låten jag hört idag är helt seriös en dansbandslåt.
Gud, så många gånger man har hånat och skrattat den i ansiktet utan att reflektera över hur den träffsäkra texten om att endast njuta och tänka på nuet skänker en tröst och förståelse. Herregud! Den här låten är helt sjukt bra och underbart uppbyggd! Den växer, växer, VÄXER!

världens snyggaste kvinna: Mira Aroyo

Scratch 01.

Idag: Evil – Ladytron

Monochrome – sunkig ”alternativklubb” i Göteborgs tristaste lokal med golv som knakar när man dansar. Tål att jämföras med en gammal vinkällare som man försökt piffa upp med lite lampor,burar och tråkigt folk. Musiken kompenserade dock emellanåt för den konstiga planlösningen.
 
Sen har jag reflekterat mycket över mitt vokabulär på senaste tiden och kommit fram till att jag har favoritserat några ord och uttryck. Följande är en lista på fraser och sånt som hängt med mig mycket under 2006:

– Balle
– Känns bra va
– Sunkigt/trevligt/skojigt/tråkigt/etc värre
– SUNK
– Ja, det är ju liksom så
– Vadfan säger du
– Djaha!
– Sjukt / sjuuukt
– Men satan

kul. Man kan ju nästan tro att jag är obildad 😛

´Medelpääd´

Käftsmäll!

Man går i rask takt och påsarna slår mot vaderna. Folket rusar och det börjar skymma. Gallerian är knökfull av sista minuten-dårar och alla vill slå sig ner i det brownie-doftande fiket med en rykande kopp mellan händerna för att få ta del av kaffe latte-kulturen. Ett par försöker knöka in den för stora julklappen i bakluckan på deras bil. Det är en plasma-TV och den är vidrigt stor. Den största jag sett.  Juuul Jul strålande juuul. Ah.
Befinner mig i nordliga breddgrader för gemenskapens skull. Det var längesedan jag var hemma i Sundsvall för något bra. ¨På tågstation så möttes man av två lustigkurrar utklädda till tomtar som önskade en ”god jul”. Goodfun! Efter 8 timmars tågresa. Såhär efteråt så kom jag på att jag visst hade kunnat gå på romo i Göteborg och åkt hit på julafton istället. För det är BUSLÄTT att tjuvåka tåg när det är julhelg.
Jag har handlat som en idiot idag och jag väntar på att jag skall ge mig själv en stor käftsmäll när jag ser allt jag handlat gå för rabatterat pris på annandagen. Jag Är medveten om fenomenet ”mellandagsrea” men däremot får någon annan lära mig innebörden av tålamod. Hoppas alla djävlar som vill köpa mina kläder på rean inte hittar rätt storlekar. Hoppas de bryter nacken eller något…

Lifted Higher

Öh. Hej.

Hittade 70 spänn på marken igår. Jag såg mig om och frågade om någon saknade pengarna. När ingen svarade tvekade jag inte att stoppa sedlarna i fickan och gick vidare. I’m only human baby!
Nu i juletider är vi alla i extra stort behov av det där lilla klirret i kassan. När jag tänker att jag skall börja bli elak så tror jag mig gå riktigt långt när jag läggar väskan och jackan på sitsen bredvid mig i bussen så att ingen annan skall få sitta där, trots att det är ont om platser så att några får stå.

Snart kommer spanjorerna. Är bara riktigt förvirrad, för 25552 spanjorer har addat / sms:at mig och sagt att just han/hon är ”min” utbytesstudent. Vem skall jag tro på? No tengo habitaciones para millones estudiantes espanoles!!! (jag har inte rum för miljontals spanska elever)

Varför är jag stolt idag? Jo, jag kirrade MVG på provet trots att jag var groggy och hade skum i hjärnan efter party och sen läggdags. Vi kan konstatera att jag äger på språk och att jag borde göra något med mitt liv.

You die when you’re young.

Jag behöver inte söka efter något i mitt liv. Jag är ingen vilsen själ i ständigt sökande efter en identitet. Faktum är att jag har aldrig varit säkrare än nu.

Det kan inte vara mig det är fel på. Det måste vara alla andra. Det är inte jag som ställer för höga krav på omgivningen och det är inte jag som begär att alla skall kunna läsa mina tankar. Det vill jag inte ens. Hjälp mig härifrån. Det är kallt. Är det detta deras val? Vill de inte sikta högre i livet? Eller är jag dum som tror att jag är den enda som bryr sig? Det kan inte vara mig det är fel på. Det är alla andra. Jag ställer inga krav på omgivingen. Jag vill bara höra hemma någonstans. Hur länge skall man behöva vänta på att folk skall landa? Dom flyger högt där uppe och har inget grepp om vad som måste göras här nere. En dag skjuter jag ner dem och flyger upp själv. Då kan alla andra se på och skita ner sig. Det är inte mig det är fel på.
I know where to go.

 

Robert Enforsens insats.

Något som borde förbjudas: Elegant Machinerys version av ”My secret garden”.

Push the red button.

Kan inte sluta tänka på den röda stoppknappen som finns på bussen…
Knappen och dess betydelse. Och varför folk missbrukar den. Jag kommer aldrig förstå varför vissa människor måste envisas med att trycka på knappen när de VET att nästa stopp är station. De som trycker på knappen för att upplysa föraren om att de vill av vid station måste väl ändå ha en skruv lös? Hur många det än sitter på bussen, det vill säga om det är noll som sitter kvar eller noll som skall kliva på, så är det ju GIVET att bussen stannar vid station?! Eller hur? Så VARFÖR trycker de på den röda djävla knappen?! En buss stannar ALLTID vid station, för det står angivet i tabellen att den SKALL avgå från en Viss Tid. Och då Gör den det! (gäller inte Swebuss och deras rövsugande förare dock.) Annat är det ju om det handlar om en busshållsplats. Det är inte samma sak. Men vid STATION stannar den ALLTID! Duh!

”Jul-Xider ”

Detta må vara höjden av fånighet att reta upp sig på men jag är sjukligt trött på den vidriga hysterin kring den förbannade djävla julutgåvan av ”Xider” med röd färg och glitter på botten som flyger runt i flaskan när man antingen skakar eller vänder den upp och ner.  Satan liksom. Lägg ner. Ta bort den. Eller försök åtminstone låta bli att påpeka att den glittrar! ARGH! Ja, det är snart jul. Mycket trevligt indeed. Men jag vill inte stå i kön på H&M och höra att var tredje djävla person skall dricka den där patetiska cidern. Den är säkert god men bara för att den är överallt så tänker jag bojkotta den. DRICK NI! Drick och DÖÖ! Herredjävlar.

Thank You Andy

Bye Andy.

”And now that I’m back, I’m not fucking going anywhere!” – Andy Taylor 2004

Ja, det har gått ett tag sedan Duran Duran släppte bomben. Jag har inte orkat skriva om det bara.
Historien upprepar sig igen – efter 20 år. Året var 1986 när Andy Taylor bestämde sig för att lämna Duran Duran. Han anlitade en advokat och krävde ersättning för det strå han drog till stacken under skapandet av skivan ”Notorious”. Han lämnade gruppen mitt i skapandet men satte spår i många av låtarna som till slut kom med. Frågan var dock vilka och hur många.

Idag, en comeback senare och nästan 20 år efter att Duran Duran släppte just Notorious händer det igen:
Andy Taylor lämnar gruppen och kommer troligtvis ersättas av Mr ”Dom” som var Andys vikarie under tiden som han var ”sjuk”. Dom är britt. Och Ung.
Duran Duran kommer givetvis fortsätta arbetet med den nya skivan som skall släppas nu i sommar (nästa sommar om 5 år dvs) och Justin Timberlake Har ett finger med i spelet.

Vad händer? Vadfan har hänt med Duran Duran? Personligen känner jag att jag lämnar gruppen tillsammans med Andy. Jag kommer hädanefter förtränga allt som Duran Duran har gjort/skrivit de senaste 5 åren.
Kommer att ha extremt låga färväntningar på nya skivan.
Andy har rätt. Om jag känner honom rätt så var han den enda i gruppen som insåg att det inte skulle funka att turnera USA i tusen år och köra de gamla 80-tals hitsen i all evighet inför människor som är sjukt djävla trötta på att de försöker återskapa något från en svunnen tid istället för att lägga fokus på något som förnyar och passar.
Mitt hjärta brister i takt med deras mesiga gubbpop.
Andy förstår att det är hopplöst. Resten av grabbarna kommer snart också vakna upp och inse att han hade rätt.

Tack Andy. We miss you.

Duran Duran spelade i Polen i September.
Things will never be the same again.
(alla bilder är tagna från duranduran.com)

Primera día de Noviembre

ÖH… Så sa jag någonsin att det var OKEJ FÖR MIG att det skulle börja snöa? För satan. Jag tänker inte acceptera dina dumheter där ute. Vad har du för rätt att tidlöst falla ner från en infekterad nattsvart himmel bara sådär, utan förvarning? Åh, jag svär – om du ödelägger allt, sveper in allt i den kalla dimma du har på lut så skall jag krossa dig. Bränna dig på bål. Fuh-uckk yeeew.
Och jag drömde att jag bytte cykeldäck inatt. Jag lyckades när ingen annan trodde på mig.
Solen skiner där ute. Jag är påväg.
 

Johan och Jocke dansar loss på Romo

Att jag snart måste börja använda min spanska ”paw riktighth” känns lite som att plocka fram en gammal dammig verktygslåda som står gömd nere i garaget. Det är helt okej och jag har ingenting emot att bara vända hela helvetet upp och ner om så bara för en vecka. Jag skall göra allt jag aldrig skulle ha gjort annars.
Meningen med livet är en barnlek! En sån busenkel sak.

Sony Ericsson Z610i

Ni måste fortfarande övertyga mig om att pengar inte kan köpa lycka.

Destroy me this way

 

Jag har åtminstone insett vad som är viktigt att känna innan man dör –
Det är den klena men dock enda riktigt godtagbara trösten jag kan ta in efter två vidriga helger i rad. Allt annat, (förutom att man alltid kan trösta sig med att man inte är handikappad eller lider av ngn obotlig sjukdom) känns bara blekt när jag vet vad jag kunde ha gjort.
Det allra värsta scenariot jag kan tänka mig är att jag på min dödsbädd eller någon annanstans där jag är fullt medveten om att mina sista timmar är räknade, känner grov ångest över allt som jag aldrig gjorde eller borde ha gjort. Att ångra något måste vara en av livets grymmaste straff och man har aldrig någon annan än en själv att klandra för den känslan. Det vill säga att, det som absolut är viktigast för mig att känna innan jag dör är att jag inte ångrar något. 

Det är roligt att anpassa sig. Jag vet att jag kan. Och man borde. Jag gör ju det? Men frågan är om jag orkar längre. Ibland vill man bara hjula in i ett rum iklädd en kanindräkt och skrika att man åt grannens blommor till frukost samtidigt som ryska nationalsången spelas högt i bakgrunden.
Det är ett hån att veta att man inte hade behövt känna sig missplacerad om det inte hade varit för alla djävla blinda fält i varje människas djävla ‘johari fönster’. Det har aldrig varit en fråga om var man känner samhörighet för min del. Jag har bara haft oturen att vara ständigt felplacerad i både tid och rum. Men läget blir alltid vad man gör det till. Jag begär inte att alla skall gå med kanindräkter och känna sig mätta på grannens blommor, men det skulle vara djävligt kul att se om någon vill åka med ut och cykla i badkläder i vinter.

….och frågan är inte om man skall göra någon besviken. Det handlar om vem man väljer att göra besviken. Vad man än gör och hur man än gör det så är det alltid någon som står bakom en och blir lidande. Fan, man kan inte göra alla glada. Lyckas man med det så är man aldrig glad själv. Någon måste hursomhelst offra sig. Jag var väldigt sen med att inse att den ytliga skönheten aldrig kan kompensera för den varma känslan av skönhet man endast känner inombords. En sån känsla som truly och deeply skapar en lycklig känsla. 

Jupp jag är seg och ni måste fortfarande övertyga mig om att pengar inte kan köpa lycka för det tror jag fortfarande att pengar till viss del kan.

Time

En blir aldrig nöjd med vad en åstadkommit.
Man ser bara allt man kunde ha gjort bättre och när molnen reser sig likt berg över hustaken så slår det en plötsligt att man är så obetydlig och då inte bara till storleken. Ty allt hänger på den sköraste tråden jag skådat i mitt liv! Och man vill ständigt ha en chans till.

Jag har seriöst talat aldrig haft så lite att berätta om som jag har nu. Den skrivkramp som jag trodde skulle vara kortvarig har nu lyckats fläcka ner hela min vilja och motivation till att ta över världen och hjärntvätta alla med att jag är bäst osv. Kan ni förstå att jag känner mig distraherad av varenda liten sak i min omgivning?
Jag får kortslutning av att sitta vid en dator för att det är en dator, jag får liksom ett vidrigt ryck som stressar mig och säger att jag kastar bort tid och Gud vet att jag avskyr att kasta bort tid.  Allt är tid, jag ser bara tid, tid, tid och allt som jag skulle kunna ha gjort istället för det som jag för stunden sysslar med.
När jag inte ”gör” något så känns det alltid som att jag sitter och kastar tid för att jag vet att det är något som jag borde göra innan det är försent. Men vad? Jag vet aldrig vad! Jag kommer på tusen skitsaker som jag gör istället för saker som jag borde göra men jag gör dem ändå för att jag inte vet vad det är som jag Just BORDe göra? Jag har en sådan äcklig tidsnoja och på det en äcklig beslutsångest som håller kvar mig på ICA i 45 min bara för att jag inte kan bestämma mig för om jag skall ta en naturell eller utan socker-alpro. Jag har börjat gå upp en timme tidigare varje morgon för att jag vet att jag kommer byta klädesplagg minst 6 gånger innan frukost endast av den anledningen att jag aldrig blir nöjd eller kan bestämma mig för hur fan jag skall se ut.
Jag njuter av det faktum att skolan lastar på oss vidrigt mycket arbete för att jag då känner mig effektiv och nöjd eftersom jag måste disponera min tid och faktiskt stryka ”onödiga” saker som jag gör.  MSN messenger kan dra åt helevete och det kan hela internet göra för allt tar min tid. Bara att sitta här och skriva är så fruktansvärt tidskrävande för jag skulle kunna gå lägga mig nu och vakna en hel timme tidigare imorgon bitti och faktiskt ha gott om tid på mig att reflektera över klädesval och dagens upplägg.
 Jag börjar uppriktigt talat tycka att jag skulle kunna behöva lite hjälp. Jag har liksom ingen aning om vad sjutton det är  som skulle kunna hjälpa min fobi för att kasta tid och att ta fel beslut men det jag absolut vet är att jag måste vidta åtgärder Nu innan jag blir knäpp. Det enda som jag faktiskt Har lyckats göra är att minska mitt msn-beroende med typ 80%. Och det är toppen.

Att göra lista:
* Flytta datorn från mitt rum
* Dricka minst 10 glas vatten per dag!
* Städa garderoben och börja sälja på Tradera igen.
* Läsa ut alla böcker.

Jag hatar swebus.

Trendsättaren?

                                                                      

 
Trendsättaren?

Tyskar har snyggare förpackningar till sina sötsaker. Och det vet dom när de sitter där borta och läskar mig. Gott med tysk choklad? MÄDCHENS DJÄVLAR!

—
Det är ett Faktum. 
Jag är en Trendsättare. Det jag sysslar med blir för eller senare en trend bland de människor jag stöter på eller umgås med och vissa erkänner det mer än andra. Det handlar egentligen om relativt små saker men de är tillräckligt betydliga för att få
mig att lägga märke till att jag förmodligen har ett djävligt starkt inflytande på folk.
Hur många i min bekantskapskrets hade egentligen bilddagbok innan jag skaffade det? 
Hur kommer det sig att vissa helt plötsligt börjar engagera sig mer inom ett visst område efter att jag har yttrat mig om det? Till exempel bara?
Det är charmigt ända fram tills människor inte orkar tänka själva längre. Nu är iofs ”Bilddagboken”oväsentlig, jag menar, jag var inte den första på jorden som skaffade ett konto där.
Det är också ganska stimulerande för ens ego att se att man har lite makt att kunna påverka andras intressen och åsikter.
Men det är så mycket annat som först kan verka fånigt att haka upp sig på men som sen bara blir en stor hög av störiga småsaker.
Det är en enorm stor skillnad på att låta sig inspireras och att faktiskt Härma. Det är liksom Där det börjar – De låter sig oskyldigt inspireras(säger de) för att sedan sakta men säkert stjäla allt och i fortsättningen snegla åt ens håll. De blir helt enkelt oförmögna till att faktiskt kunna tänka lite Själva. Man blir tveksam till om deras åsikter verkligen är något som de faktiskt själva kan Stå för och om deras handlingar är något som de gör För sig själva. Jag vet inte hurpass långt jag går när jag sitter här och påstår att jag är en ”trendsättare” bland människorna i min krets Men det känns som det var riktigt längesen man träffade på en person som verkligen var sin egen person.
Alla är så djävla fåniga.

OP:
Martyr – Depeche Mode’s nya singel är typ… helt okej?!

Recenserat: ”Hets”

Jan-Erik går loss på sin lärare när han fattar vad som hänt.

I filmen Hets (1941) får vi följa den psykiskt störde latinlektorn Caligula (spelad av Stig Järrel) som försöker vinna respekt på skolan genom att skrämma sina elever. Hans psykiska ohälsa får honom att göra märkliga saker och när han fattar tycke för flickan i tobaksaffären tappar han kontrollen. En av hans elever, Jan-Erik (Alf Kjellin) blir tillsammans med samma flicka men inser dock att något inte står rätt till när hon ständigt fruktar att vara ensam i sin lägenhet. Någon vill henne illa!
Så småningom anar Jan-Erik ett samband mellan sin hemska lärare Caligula och flickvännen. Men hinner han rädda henne i tid? 

Jag var skeptisk till en början. Jag trodde knappast att en film med en sådan (egentligen) lam handling skulle vara något värt att slänga ett par timmar på. Men ack så fel jag hade! Trettio minuter blev till trettio till och innan jag visste ordet av det kunde jag inte sluta titta. Alf Kjellin gör en mycket bra insats som den unge,attraktive studenten vars liv cirkulerar kring studier och spänningen stiger sakta men säkert under hela filmens gång. Mai Zetterling är något överdriven i sin roll som ”flickvännen” men bortsett från det har filmen ett gäng bra skådisar och så även till birollerna. ”hets” är en mörk film men den handlar i grund och botten om att man på ett eller annat sätt överlever tragiska och hårda omständigheter bara man bestämmer sig för att man själv vill och kan.
Något som kan vara kul att veta är att det faktiskt är Ingmar Bergman som skrivit manus till den här filmen.

Se den! Betyg:  3/5

R.I.P Steve Irwin

Det är en allmänt kass dag. Det blåser sådär retligt när man väntar på bussen. Nya numret av ”Q” har ännu inte kommit ut och folkpartiet har skapat en skandal precis lägligt, såhär inför valet. Fyfan.

…
Dessutom har en del människor i min omgivning mage att vara stöddiga. Stöddiga, när allt de åstadkommit bara varit tack vare att de slängt blickar åt någon annans håll. Visst fan känns det skönt att inte behöva tänka själv?! Eller? Visst mår man bra av att veta att hela ens identitet i själva verket är en patetisk kopia av någon annans? Någon som man egentligen, helst av allt vill vara?! Det vill säga: Visst känns det bra att vara en riktig djävla härmapa?? Folk har fan ingen skam i kroppen. Men det underlättar tydligen. Folk orkar inte tänka själva längre. Jag tappar respekten för er. Fullkomligt. Men fortsätt ni bara. Överlåt tänkandet och grovjobben åt någon annan. Ni behöver ju bara roffa åt er av godbitarna sen.
Era brister kommer att uppenbara sig när ni förr eller senare sätts på prov.

..och jag tänker inte skriva om folkpartiets korkade skandal. Det skulle ta för lång tid. Vi får inom en snar framtid packa våra djävla väskor och fly för livet helt enkelt… och Fri tolkning på den!

Stackars Steve som dött mitt i den här smeten. Tja, hans tankar cirkulerade väl kring annat när han bestämde sig för att dyka ner i vattnet och fortsätta sitt reportage om hajar. Han upplevde nog inte heller ”min” smet. Jag trodde för övrigt att rockor var ofarligare än så. Tydligen kunde de knäcka Steve Irwin. Yes, The Steve Irwin. En barndomsvän ringde till mig och kunde inte heller smälta det. Grejen är den, att det här handlar inte om att jag kände Steve eller vill spela sjukligt berörd över någon annans död bara för att ha något ballt att skriva om. Nej, i själva verket handlar det här om livsperspektiv. Mitt i hela den här soppan av vindar, sena tidningar,valtider och härmapor så glömmer man ändå en sak: Allt kan tas ifrån en på bara en liten sekund. Tid är inget. Det är upp till oss hur vi väljer att disponera vår tid i livet innan vi blir hajmat eller faller offer för diverse odjur i havet och på land.
Vila i frid Steve.

Upplyftande i mörka tider:

Depeche Mode Live från 1985!Upplyftande 2: I love making new friends! 🙂

Depeche Mode – the best of vol 1

Okej, såhär ser den ut: http://bestof.depechemode.com/.
Tänker inte recensera den men jag vill bara påpeka att deras nya singel ”Martyr” kommer ligga på den. DET blir grejer det!

Hur röstar du i år?

(Obs! Tanken är att spalten med de 7 riksdagspartierna skall vara en poll, men eftersom bajswordpress inte tillåter den typ av HTML-koder så ser det bara töntigt ut. Jag SKULLE kunna länka till själva poll-sidan men folk är nog för lata för att gå vidare till den så jag föreslår att ni bara dumpar ett avtryck i ”kommentarer”. Pollen fnns i rätt form på min gamla blogg annars!)

 

Att bojkotta: Swebus Linje 801!

Tokigt, kan verkligen Inte Sova. Åh.Eftersom jag låtsas vara oberörd inför morgondagens happening så kan jag passa på att berätta om Swebus Express linje 801. (i själva verket håller jag på att skita ner mig av upprymdhet…)
Håll i er:Swebus express linje 801 går mellan Örebro – Göteborg. Praktiskt för mig då jag lätt kan (eller borde kunna) hoppa på den jättelägligt från min hemort, där den passerar. Under i princip hela sommaren har jag tagit mig till Göteborg med 801:an, men jag kan avslöja att jag hädanefter kommer vända mig till connex-tåg istället.

Lång väntan.
Är det liksom acceptabelt att behöva vänta i 20-30 minuter extra på att bussdjäveln skall rulla in till Götene? Den är Alltid sen. Jag skojar inte. Under alla mina resor till Göteborg den här sommaren så har 801 endast varit i tid EN gång. Ja, det är sant, EN gång. Det är sannerligen frustrerande och jag kan för mitt liv inte förstå varför det skulle vara ett problem för bussen att komma i tid från Örebro med tanke på vilken väg den kör. Det kan Knappast bero på trafiken. Jag tvivlar på att öreborarna är så djävla sega att de såsar sig fram när de köper biljetter och det är knappast enorma massor som köar till 801:an för det är nästan alltid bara halvfullt på bussen. BALLEBUSS! Jag skiter i om det är folkfest i Brännebrona eller spansk karneval på Mariestads djävla zombie-bana till gator – JAG VILL HA BUSSEN I GÖTENE KLOCKAN 10:35, inte en sekund senare! JAG SKALL VARA I GÖTEBORG DEN TID SOM STÅR I TABELLEN.

Bemötandet:
Och som om det inte är nog med att den såsar sig fram likt en funktionshindrad sköldpadda på väg;  
Swebus chaffisarna verkar vara av samma skrot och korn, det vill säga överåldriga män med attitydproblem eller sura klimakteriekossor. Hur är det egentligen med bemötandet man får så fort man kliver ombord? RÖVSUGANDE! vad är det för djävla stil de kör med? Nästan alltid otrevliga, sura, besvärade. Det är obehagligt att prata med de flesta av dem.

Priser/Biljetter:
Pensionärer luras på 30 kronor när de inte blir upplysta om att de kan tjäna på att förköpa biljetterna och förvirring uppstår självklart när det plötsigt visar sig att det är dyrare att åka swebus på en fredag än en söndag. Swebus har de märkligaste priserna man kan ha. Om inte det så är de djävligt dåliga på att informera om förköp etc.
Ungdomar får jordens utskällning om de inte kan visa upp aktiveringskvittot till det nya ”genialiska” fritidskortet. Kan de rå för att swebus inte har den förbannade scannern ombord? Nej, och de nya kortet var en dum idé redan från början. Konservativ javisst. Men vad är det för fel på det gamla hederliga stämpelkortet? Snabbt,enkelt och smidigt. Man kan höra på en gång om kortet är giltigt eller ej, man slipper fumla med massa kvitton hit och dit. (nu står iofs västtrafik för de nya korten).
___För övrigt så kostar en enkelbiljett till Göteborg skjortan! Nu har även priset på bränsle höjts och det gör biljetterna ännu dyrare. Desto större anledning för Swebus att ha trevlig personal och service så man kan känna att man får valuta för pengarna! Det skall fan kännas värt att sitta där efter att ha tömt plånboken!___

På bussen:
Är det alltid äckligt kallt.

Så med andra ord:
BOJKOTTA SWEBUS LINJE 801! JAG ÄR SÅ DJÄVLA TRÖTT PÅ SKITEN OCH JAG TAR MIG HELLRE BESVÄRET ATT PENDLA TILL LIDKÖPING FÖR ATT TA ETT CONNEX-TÅG ISTÄLLET.
NI SOM BOR I MINA TRAKTER KAN GÅ MED MIG OCH PROTESTERA GENOM ATT GE FAN I ATT ÅKA MED 801:AN I FORTSÄTTNINGEN.
DET HÄR FÅR RÄCKA TILLS VIDARE. BUT I’LL BE BACK. JAG HAR PLUGGAT IGENOM SWEBUS POLICYN OCH JAG SKALL PUNKT FÖR PUNKT ANALYSERA SKITEN OCH BERÄTTA HUR DE BRYTER NÅGRA AV REGLERNA.BETYG: x

I väntan på penis…

…så kan jag avslöja att detta är min ”sista natt i friheten”. På måndag återgår jag till ett mönster och får struktur på vardagen. Det är okej. Jag har alltid fruktat det slappa livets biverkningar. Tio veckors ”förslappning” får konsekvenser, such as vrickad tidsuppfattning och sämre matvanor. Det skall bli intressant att se hur det kommer att kännas att äta på fasta tider varje dag igen. Mörk choklad klockan 03.00 och en festmåltid till frukost är snart blott ett minne.
Men vid närmare eftertanke så har inte min sommar varit speciell ”slapp”. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag knappast har varit sysslolös. Det är bra.
Det är kul att vakna upp klockan 10 och känna sig skitig för att man har glömt att tvätta bort sitt smink och ta på sig en pyjamas. Skit är bra! På arvikafestivalen Skall man till exempel rulla i diket bland ölburkar och halvätna langos. Osten skall klibba sig fast på skorna och håret skall lukta ciggrök och gräs.

Ah. Allt som jag skulle ha skrivit i sommar men som inte blev skrivet. Orkade inte.

Jag gillar Depeche Mode för att de kan tonsätta mina känslor. Stripped. Där har ni det.
Sommarens stad: Göteborg (UTAN TVEKAN)
Sommarens starkaste minnen: Depeche Mode live sthlm 7/7 + Arvikafestivalen
Sommarens ”most-pain-in-the-arse hit”: Booten Anna
Sommarens mode: ”Ballerina-skor” och prickiga kläder.
Sommarens rekordtemp: 34 grader!
Sommarens måltid: ”Fransk veg -pitabröd i Saluhallen” / Kaffe+Bulle för 15 på pressbyrånÄh. Nu orkar jag inte mer. Att sammanfatta hela min sommar skulle vara lika lätt som att skriva bibeln spegelvänt på kinesiska. Så thank you and goodnight lovers.
        

Betygsatt: Ny Pet Shop Boys-video!

Åh! Jag säger ÅH! Pet Shop Boys har gjort en fantastisk video till den fantastiska låten ”minimal” som finns på nya plattan Fundamental. Jag skall skippa det långa snacket och gå rakt på betyget och motivera:

♥♥♥♥♥ (5/5)

+ Snyggt, Rent, Enkelt och Elegant! Inga störande moment. Bara Pet Shop Boys i ett metalliskt skinande rum samt ett snyggt par som dansar.

– Man vill se lite mer av grabbarna och mindre av paret 😉

Se videon här!

Pet Shop Boys – Minimal

Spränga skolan? Betygsatt: X-day

Lite kul såhär inför höstterminen då de flesta förmodligen känner ångest inför plugget igen efter sommaren:

X-day är en mangaserie i två delar (två volymer) från 2000
skriven av Setona Mizushiro.
Berättelsen handlar om Rika som precis har börjat sista året på gymnasiet och är ordentligt stressad. Hon har mer studier att ta tag i än någonsin och hon har
nyligen blivit dumpad av sin största kärlek. Livet känns tungt och hon vet knappt vart hon skall ta vägen. En dag loggar hon in på skolans chattsida på nätet och träffar tre nätkamrater från samma skola som känner samma tunga börda som hon själv. De börjar chatta regelbundet och kommer fram till att de vill en sak gemensamt: Spränga det som tynger deras liv, dvs Skolan! Dagen då det skall ske går under kodnamnet ”X-Day” och de träffas ansikte mot ansikte IRL för att planera deras hämnd mot livets orättvisor.

Den här serien har en speciell handling. Den kan verka högst orealistisk men den är ändå baserad på livsförakt,panik och den där svarta ångesten som många unga människor går runt och bär på. Jag misstänker att många läsare förmodligen skulle känna igen sig i karaktärerna. Snyggt tecknat och spännande läsning med otippade händelser som knappast lämnar en oberörd. Den förbjudna kärleken, det förflutna, osäkerheten, och hatet. Allt mixat i en bok saltat med ångest och självmordstankar. Givetvis något lam i handlingen emellanåt men dock en Bra läsupplevelse i mangaform!
Rekommenderas!

Betyg:
♥♥♥♥ (4/5)
+ Två bra saker:
1)Endast två volymer! Skitbra och smidigt för vem fan orkar läsa färdigt en serie på 100 volymer där varje bok kostar en minst 100 kronor? Dyrt och tidskrävande, det slipper man dock här!2) Öppet slut! Man får i princip tolka den fritt!– Karaktärernas depressioner kanske skulle ha bottnat i några djupare problem än de som framgår i boken?

Betygsatt: EM-festen i Göteborg 2oo6

 

Det årliga Göteborgskalaset hölls i år i samband med EM i friidrott. (som om någon har missat det), därav namnet EM-festen. Göteborgs gator blir ännu mer knökade och diverse happenings sker lite överallt i staden som t.ex live uppträdanden med flera kända band och artister. Förra året spelade Broder Daniel sitt sista gig på frihamnspiren och jag minns att jag tänkte: ”De kommer aldrig kunna bli bättre än såhär”. I år klev Henrik Berggren ensam upp på samma scen med en gitarr och lirade gamla BD-hits men jag hade inget annat väl än att stå över det då jag inte ville missa Simple Minds på Götaplatsen. Djävligt nog så hade jag egentligen kunnat få se både Henrik, Simple Minds OCH Echo and the bunnymen samma kväll men efter terrortramset i England så var EATB tvungna att ställa in vilket bidrog till att tiderna ändrades i sista stund. Så Henrik Berggren gick upp på scen 20:30 istället för 18.40. Simple Minds började spela 20:00 och det säger sig självt att det skulle ha varit vansinne att springa mellan frihamnen och götaplatsen för att hinna se 30 min av båda två.

BUT, allt som allt så tänkte jag betygsätta hela skiten, dvs EM-festen i sig och det blir en stark 4:a av 5 eftersom det kändes extra coolt i år pga friidrotten. Jag gillar storbildskärmar på Kungstorget och jag gillar Göteborgs snygga soptunnor.

Betyg: ♥♥♥♥ (4/5)
+ Fler turister i år?
– Ojämnt väder. Sahara vs England

6/8 2006, Parken Göteborg

Knökfullt på bussen idag. 30 grader i solen och det var bara att börja fläkta med allt som fanns till hands. Känns som att människor är riktigt uppåt idag. Kan nog bero på EM-festen. Hela Göteborg har ju liksom feber. (och ungen där borta får gärna hålla truten i styr. Skulle uppskatta om han ville låta bli att snubbla på mina saker här också… Korta knubbiga små ben som far runt,runt,runt. Munnen är täckt av välling och han kommer förmodligen bli skitful när han blir stor.)
Tanten som jag var tvungen att sätta mig ner bredvid på bussen måste ha varit en djävla typ. När Gustaf ringde mig inne på Lager Haus så (FÖRSVINN DÅ DITT OSMAKLIGA UNGTRYNE!!) hade jag missat fyra samtal under tiden som jag satt på bussen. Jag hörde dem inte eftersom jag hade mp3-spelaren på och dessutom kände jag inga vibrationer då väskan stod på golvet. Hursomhelst så måste ju kärringen ha hört när det ringde men hon knackade mig ändå inte på axeln eller något för att tala om det. Fyra samtal liksom och hon höll tyst. Människor och social fobi när det är som mest fånigt.

Paddan glider förbi. Igen. Alla hånglande par bakom mig här i parken ligger och matar varandra med kakor och sensuella chokladbitar.
För övrigt så finns det två saker som borde förbjudas:
”Lidingö-backlslick” på killar och Puma-kort/mjukisbyxor med intersport-tofflor på tjejer. Fan liksom!

Hjärn-agenda

Göteborg, 4/8 – 06Jag vill sitta här.
Jag vill sitta där.
Jag vill börja skolan.
Jag vill inte börja skolan.
Min blogg skall bli störst i landet.

Två killar stirrade på mig när jag satte mig framför dem på bussen idag.
De utbrast ”God all mighty” när de såg mig och sen tittade de på varandra och log stort. Wha?

Om jag någonsin skulle skriva en bok så skulle jag samla ihop alla mina inlägg och krönikor från diverse ställen och kalla den för något i stil med ‘såhär-lever-jag-innan-jag-blir-30-och-dör’.

…

(Det finns inga öglor på mina handdukar så jag kan inte hänga upp dem på krokarna utan att de faller ner på golvet hela tiden. Ville bara påpeka det.)
Paddan glider förbi och jag sitter här uppe på kullen och låtsas som att Göteborg är min hemstad. I dagsläget skulle jag kunna sova i bajamajorna därborta, bara jag får något att kalla en ”egen bostad i Göteborg”. Ty, jag vill SÅ gärna säga att detta är mitt hem.

(svara på sms:et då. Jag vill kunna stryka morgondagens punkt i min hjärn-agenda..)
Visstfan kan man inreda ett utedass i parken med diverse små fina ting från ”lager haus”? Och jag kan så gott som alla linjer för spårvagnarna i huvudet. Se där, jag är redan en gbg-bo. Okej, nu ljög jag för mig själv.

Observation

Jag gjorde en lustig observation på helgon.net.
I två år har jag låtit mitt kön vara inställt på ”okänt”. För ett par dagar sedan ändrade jag och markerade att jag var ”T”. Sedan dess har jag fått nästan 250 nya (manliga) besökare dagligen. Finns det något samband tro?

Strange Behaviour

Vad kallas det när en person känner ständigt behov av att riva i garderober och lådor för att finna något som han/hon sedan kan slänga? Jag sökte på ordet ”städmani” men det är inte vad jag söker. I det här fallet handlar det inte om skräck för smuts eller dylikt. Min mor är sjukligt besatt av att kasta och slänga saker. Jag kom på henne med att sitta på vinden idag. Igen. Hon hade tagit ner ett antal lådor som innehöll gamla prylar och kläder som tillhör mig. Jag frågade henne vad hon skulle med lådorna till och hon förklarade att de skulle slängas. Jaha? hade hon ens frågat mig om kläderna? Mina gamla prylar? Nej. Hade hon tänkt dumpa mina ägodelar på tippen utan att ens fråga mig om det var okej? Ja. Jag brusade upp och frågade ilsket hur länge och hur många av mina saker hon har slängt i smyg, bakom ryggen på mig. ”ÄHH MEN INTE SÅÅ MYCKET ALLTSÅ!!” utbrast hon glatt. Så hon Har alltså medvetet under en lång tid dumpat många av mina saker utan att göra mig medveten om det. Det förklarar mystiska försvinnanden av saker som jag för mitt liv inte kan förstå vart de har tagit vägen. Det får mig även direkt att tänka på hur mina favoritkläder oftast brukade försvinna när jag var yngre. Min mor ansåg ofta att jag i mitt sökande efter identitet och personlig stil brukade ha oanständiga och olämpliga kläder på mig. Jag minns att jag letade en hel dag efter en svart topp med bar rygg till en 80-tals fest för att sedan finna den invirad i två plastpåsar under hennes säng..(bland resten av alla kartonger och lådor som skulle slängas.)

Så hjälp mig. Vad kallas det? Min mor slänger saker. Hon letar efter saker att slämga för att lätta sin själ medan min far är sjukligt besatt av att hålla sig fast vid gamla prylar. Han klarar inte av att släppa taget om en gammal osthyvel från 1986. Han mår psykiskt dåligt av att se mina gamla bebiskläder och skor åka iväg i svarta sopsäckar…

Min teori är att min far lider av tidsskräck och att min mor gärna förtränger det förflutna

”Wishing for something does not make it so….” SAILOR STARS FTW!

Det är ingen nyhet att jag är såld på ”Sailor Moon”. Jag föredrar helt klart mangan framför animén, men när det kommer till den femte och sista säsongen i tv-serien, (Sailor Moon Stars) så anser jag att den slår mangan med brutala längder!
Jag länkar nu till avsnitt 173 på youtube! 😛 Tyvärr är det den amerikanska dub-versionen och lite kass kvaltié men det är ändå värt att se, jag lovar. Youtube visar dock bara ca 10 minuter i taget, så för att fortsätta kolla färdigt på avsnittet så klickar ni helt enkelt bara vidare till ”Part B” som visas i högerspalten. Resten av avsnitten på YT är orginalen, dvs japanska med eng-text.
För er som inte är insatta i Sailor Moon men gärna vill bli, så får ni jättegärna fråga om en snabbguide 😛 Annars så kommer jag förmodligen skriva en utförligare text om hela serien någon dag.

Handling i episod 173: Mamoru lämnar Japan för att studera i USA. Usagi blir naturligtvis förkrossad men vill stötta sin pojkvän till varje pris. Hon vill ju trots allt se honom lycklig. Väl efter ett känsloladdat farväl på flygplatsen går hon i flera veckor totalt ovetande om att Mamoru har blivit dödad av Sailor Galaxia.Vi får även möta de tre mystiska ”sailor starlights” i deras sökande efter deras prinsessa. De är kvinnliga sailor-soldater precis som Sailor Moon och de andra, men när de inte är förvandlade har de skepnader som tre killar. Inte vilka tre killar som helst, utan Seiya,Taiki och Yaten, Tokyos kändaste popstjärnor ”three lights”!Enjoy! 😛

Sailor Moon stars episod 173(Femte säsongen börjar visserligen redan på episod 168 men det är på 173 som den ”kommer igång”.)

”Gloss”

Duran Duran, är i studion igen. Det ryktas om att nya skivan kommer att heta ”Gloss”. Jag håller tummarna för att mina gudar lyckas bättre med materialet den här gången och att de inte upprepar samma tråkiga misstag som de gjorde på senaste skivan ”astroaut”.Men vad som än händer, så sviker jag dem aldrig. Trots att man flera veckor i sträck kan känna sig insvept och förstådd när man låter en depeche-platta snurra så kan ingen annan grupp än Duran Duran ge mig den där känslan av att man har hittat ett bo för själen.

Svik mig inte den här gången, Nick!

Arvika

”..p.s. sorry, vi är aspackade. parasollet som inte rörde på sig rörde sig i min värld. ds.”

– Ur ett meddelande av flera som jag fick i min anteckningsbok som cirkulerade på campingen. Tyckte att det var så djävla charmigt!

När jag sluter ögonen och försöker kämpa mig igenom en feberfrossig natt
så ser jag fortfarande den rykande heta grusvägen på väg mot festivalområdet. Jag känner fortfarande lukten från matvagnarna och människorna som badat i öl. Solen går ner bakom ”camp tjernobyl” och body-tejpen på fanan börjar smått fladdra för den svaga men säkra vinden. Mina händer är fortfarande täckta av damm och smuts och jag känner fortfarande hur min kropp tar stryk från alla hängivna synthare. Bortom reservcampingens område hör jag fortfarande hur musiken skänker tusentals människor njutning och mening i livet. Jag ser fortfarande dig, du mystiska varelse som från ingenstans gav mig axlar att rida på. Du tar min hand och leder mig genom folkmassan. Dina ord slutar aldrig upprepa sig i mitt huvud och jag känner fortfarande hur dina armar omfamnar mig beskyddande.

En regnig dag som denna sitter jag vid fönstret och bektraktar bandet runt min handled som markerar 4 dagars lycka,galenskap och evigt festande. Jag saknar alla er underbara människor som fanns på plats i min snurriga vackra värld! I love you ffs! 😉

7/7 – Depeche Mode

Ord känns bara överflödiga.

Slut på allt

Vissa saker vet man bara. Man känner det på sig eller så råkar man ut för en rad händelser som alltid upprepar sig.
Jag vet till exempel att så fort jag skall beställa något från mcDonalds så är det alltid ngn ingrediens i det jag har beställt som är slut. Så jag får aldrig det jag vill ha. När jag beställer en glass med Daim-smak så är Daim:en slut. Den ersätts med smarties. Vill jag ha sallad med grillad kyckling så finns det bara vanlig kyckling. Vill jag ha munk med jordgubbssmak så finns det bara med chokladsmak. Missförstå mig inte, jag har ingenting emot choklad och jag dör inte av att min kyckling är vanlig istället för grillad.( nu är jag iofs vegetarian) Men nogfan känns det så djävla absurt och retsamt att man aldrig i helvetets brinnande askhögar skall få det man vill ha utan att det skall uppstå en liten ändring. Den som varje gång får lyckan att stoppa i sig den sista jordgubbsmunken innan jag hinner dit sitter säkert och hånflinar åt mig någonstans.

DEPECHE MODE LIVE! 7/7 –

”…when they shoot, shoot, shoot”.

”Though it nearly took a miracle to get you to stay,
it only took my little fingers to blow you away.”

Man snurrar, snurrar,snurrar, runt, runt, runt och tittar upp mot himlen och dess vänliga färger. Den ler mot mig. Man är omringad av allt man behöver. Lyckliga människor, toner som dansar i luften och någon som fångar en när man snurrat färdigt och är på väg att falla omkull. Alla ler mot mig.
Mitt huvud mot gräset som doftar sommarnatt. Jag sträcker ut armarna och låter fingrarna stryka alla mjuka små strån. Ler, för det är rena barnleken att så enkla saker kan få en glömma på så kort tid.

he can’t be wounded ‘cause he’s got no heart.

Posters

Hahahahaha. Ja. Kom på en skitbra idé.. (!) Säljer gamla posters från diverse tidningar och sånt eftersom de inte riktigt tilltalar mig. Har du frågor eller är du intresserad? tanya_natsumi@hotmail.com

John Taylor 20/6 – ”The bassman’s Birthday message”

 

”I’ve always been happy with the date my birthday falls on, it has a pretty symetry to it, don’t you think? Not only in itself (20-06-60,06-20-60), but in relation to the rest of the year, being midsummer day (or thereabouts), and far far away from Christmas
…
At what age will my thoughts turn to matters of gravity, such as third world debt or global warming? Not yet it seems, although it sometimes really bothers me. My head seems to be stuck firmly in the simple things of life: a good breakfast, a good book, getting along well with others or what’s on my i-pod.I guess I should say thanks to all of you, for being a part of my life and helping me get this far. There’s a lot of love in my life today, and I’m grateful for it all..
..Feel free to have a treat on me today, to raise a glass perhaps, or simply reach out and kiss the sky. I’m happy to report that life is a long road that gets more interesting and more pleasant with every year passing. At least that’s the view from my horse.
Love to you all”-JT

”If you want to, I can save you.”

PET SHOP BOYS-tröja!

PET SHOP BOYS – tröja köpes! Om du har deras senaste turné-tröja och vill sälja den, hör av dig. tanya_natsumi@hotmail.com

This is why I leave. 

Jag gick ut en sväng och funderade på varför du alltid, jämt och ständigt skall dumförklara mig. Så fort jag säger något, kommenterar eller gläds åt något så måste du alltid skjuta in dina små sarkasmer enbart för att visa att jag har fel eller tänker fel. Det ser ut som att du njuter av att göra mig till åtlöje och få mig att verka smått korkad. Du vill glänsa och visa hur överlägset högt du står över alla andra. Jag funderade länge på varför jag aldrig säger något för att försvara mig själv. Varför jag aldrig spottar tillbaks på dig och kommer med tusen olika skäl till varför det är Du som har Fel Fel Fel. Jag menar, jag skulle ju trots allt kunna göra det, men jag gör det inte. Istället sitter jag bara tyst som ett fån och kanske till och med fnissar åt det du säger eller bara betraktar dig och ditt kaxiga kroppsspråk. Jag antar att jag inte är som du. Jag behöver inte sjunka så lågt till den djävla nivån du ibland befinner dig på… För i slutändan så vet vi ju båda vem det är som mår sämst, eller hur?Lycka till med ditt fantastiska liv. Nu vet du varför jag alltid lämnar det förbannade rummet.

You haven’t got a hold at all

”You think you’ve got a hold of it all
You haven’t got a hold at all
When you reach the top, get ready to drop
Prepare yourself for the fall, you’re gonna fall
It’s almost predictable”

”Årets frågeformulär”

Namn: Emily (Emilie)
Piercingar: Många!
Tatueringar: nej
Längd: Typ 1,65
Vikt: 53 (sist jag kollade)*
Skostorlek: 37-38 (käft, vill inte höra ”va små fötter”)
Hårfärg: org. Svart, just nu färgat och blekt i tusen olika nyanser.
Är du kär i någon? Ja.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Inte just nu.
Tycker andra att du är attraktiv? När jag är photoshoppad.
Dricker du? Sällan
Använder du droger? Nein.
Röker du? Njae?
Vilket schampoo använder du? Det som står framme i princip
Vilken parfym använder du? Olika varje dag.
Vilka skor använder du? Kängor, converse och ett par trista dr:martens skor
Vad är du rädd för? Att svika människor jag håller av.
Gillar du att tvätta? Bara man kan lyssna på musik samtidigt så går det an!
Gillar du berg & dalbana? JA!
Bär du ett donationskort? Icke..
Senaste
…filmen du köpte: Oj.. Måste varit the aviator
…låten du lyssnade på: Barrel of a Gun – Depeche Mode
…låten du har på hjärnan: nynnade på ”only when I lose myself” tidigare idag va?
…låten du laddade ner: Kommer inte ihåg.
…personen du ringde: Martin
…personen som ringde dig: Martin
…TV-program du titta på: räknas fotbolls VM?
…personen du tänkte på: Lina
…boken du läste: Gah, ”A million little pieces” – James Frey
…gången du badade i ett badkar: Ngn månad sedan.
…gången du badade i havet: HAV? Atlanten 1999?
…teaterföreställningen du besökte: Maratondansen, backa teater i gbg?

FAVORIT:
…mat: Pasta
…låt: Ändrar mig jämt!
…sysselsättning: Redigera/fotografera bilder
…ämne att tala om: Skönhet, musik
…sport: Konståkning? (!)
…dryck: Vatten
…kläder: Kör olika stilar. Omväxling förnöjer!
…film: just nu ”good will hunting”! =D
…band: Duran Duran, Depeche Mode, The Cure, Pet Shop Boys – Alltid
…bil: ngn svart Aston Martin

HAR DU NÅGONSIN:
…gråtit över en pojke? Japp
…gråtit över en flicka? Japp
…ljugit för någon? Japp
…varit i slagsmål? Japp
…blivit arresterad? Nä!

Anser du själv att du är snygg? Var inte den här frågan med förut?
Vem är snyggast? Många som ser oförskämt bra ut..
Brukar du oftast ragga eller bli uppraggad? Haha vad fan?
Är du svårflörtad? Ja
När är du född? Blev aldrig född
Vad har du gjort idag? Roat mig i Göteborg
Vad gjorde du igår kväll? redigerade bilder från emil och oskars student.
Vad vill du helst ha nu? Massa snygga kläder och nytt smink.
Har du nytvättat hår? Ja, men inte fan märks det.
Vad luktar du nu? Tror bestämt att min parfym är in action.
Vilken skiva lyssnade du senast på? ”Ultra” snurrar för fullt.
När blev du fotograferad senast? I tisdags tror jag..
Vilket är ditt livsmål? Att dö innan jag fyllt 30
Vad har du för puder? H&Ms puder ^_^
Har du använt någon hårprodukt? Ja, borde skära ner lite..
Saknar du någon nu? Jadå, men ganska skönt att vara själv just nu.
Dricker du alkohol? Men vilken djävla trist fråga. Next!
När var du i en affär senast? gah, idag.
Mötte du någon du kände då? Nej, men jag var där med ngn jag känner.
Tycker du om dina grannar? Ja de duger!
Använder du icq eller msn? Gah. Msn. *host*
Hur många datorer finns i ditt hus? 3 borde det finnas varav två är funktionsdugliga.
När fick du senast en present? Oj… kommer inte ihåg men ganska nyligen tror jag.
Vad drack du senast? vatten!
Umgås du med dina arbetskamrater efter arbetstid? Öh. Njae?
Har du några högklackade skor? Faktum är att jag har på mig ett par just nu!
Vilken är din favoritfärg? Svart och rött
Sämsta färg då? Brandgult är djävligt svårt att matcha kläder till.
Har du blivit hotad via telefon? ¨Ja, typ.
Goth eller pop? Gothpop 😛
Hur många lampor: Va?
Vill du ha barn? Om de levereras färdiguppfostrade så…
Hur skulle din bästa vän beskriva dig med ett ord? Likgiltig!
Vilken färg har du på dina underkläder nu? Det var mörkt när jag tog på mig dem.
Gillar du dokumentärer? Jovars!
Längtar du till din nästa födelsedag? nej nej nej nej
Brukar folk säga att du ser äldre ut än du är? Jämt och ständigt (!!!!!!!!!)
Har du rakat dina ben någon gång? Trist fråga, nästa!
Vilka språk kan du prata? Svenska, engelska, kinesiska, halvdan spanska.
Skulle du kunna ha silikonbröst? Frågan Är, Skulle Du?
Hur många hål har du i öronen? 5
Vem pratade du med senast? Morsan
Vad pratade ni om? Mat och tvätt, som vanligt

Friday, June 09, 2006

När man tappar bort sina nycklar eller slarvar bort sitt bankkort så slår det en hur bra man egentligen hade det för bara en timme sedan när man var helt ovetande om att sakerna var borta. Man svär inför de högre makterna att man skall njuta av livet i fortsättningen och uppskatta allt man har, bara man får tillbaks dem igen. Men när det väl händer så återgår livet till det vanliga. Man glömmer allt. Man glömmer det man har. Människan lär sig aldrig.

”…like think it twice but never never learn”

Student 2006

Förutom att Kalle Anka och pappa fyller år så är det en stor dag även för Emil och Oskar.

”Birthday message from Nick”

Många som fyller år… (Kalle Anka, Gudrun, pappa, Nick)

Idag fyller far år men han ser nog helst att vi alla förtränger det. Hoppas han blev glad för presenterna.

Igår fyllde Nick Rhodes år. DET skall icke förträngas!
We love you Nick.

”… Today I am here in London, contemplating the completion of the new Duran Duran album. I know that we will end up delivering to you the best album we can, we are absolutely unable to do otherwise, the passion remains.
At this point I would like to thank you in advance for your patience, as you know we are not very good with our own deadlines. I can also say there could have been more Duran Duran albums from this line up if our pride was not so great, but I am equally as sure that we made the right decisions and bizarrely, I still trust them all… We are hoping to do some shows to preview new material later this year with an album early next year.Without wishing to sound like a game show host, I want you all to know that I am truly astounded by the amount of messages you have sent for my birthday, and I thank you dearly. So if I were to run for President, how many votes can I count on?”

Love and gothic arched eyebrows, Nick